”Men Gud är väl lika närvarande överallt?” Detta är nog den vanligaste kommentaren jag får av kristna vid samtal om Guds närvaro. Att Gud är allestädes närvarande, som kyrkan har uttryckt det genom historien. Detta står inte uttryckligen i Bibeln, men det går att härleda till utifrån olika verser. Som du märker (om du läst förra delen) så talar jag inte särskilt abstrakt om Guds närvaro. Jag tror nämligen att Guds närvaro är en konkret substantiell verklighet. Jag talar om Guds närvaro som något som berör människor, fyller ett rum, vilar över en plats och bryter igenom. Hur får man då ihop tanken att Gud är överallt, med vår upplevelse av att Gud inte verkar vara lika närvarande överallt? Mitt fokus i denna del av bloggserien är att utgå ifrån dessa frågor och gå djupare i detta fantastiska som vi kallar för Guds närvaro.
GUDS ALLMÄNNA & MANIFESTERADE NÄRVARO
Jag skriver till 100 % under på att Gud är allestädes närvarande. Det finns ingen plats eller människa som undgår hans blick, som han inte kan nå:
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. (Ps 138-5-10)
Frågan är egentligen hur vi definierar ordet närvaro. Definierar vi närvaro som att se allt, veta allt och kunna gripa in överallt så håller jag med om att Gud är lika närvarande överallt. Men jag menar att det finns mer i begreppet närvaro. Faktum är att jag skulle vilja påstå att de ”ingredienser” som utgör Guds närvaro (se förra delen) inte alls är lika närvarande överallt. Den helige Ande bor i alla som följer Jesus, men inte i de som inte gör det. Guds härlighet i Gamla Testamentet var på vissa platser och inte på andra. På samma sätt är änglarnas aktivitet inte lika stor överallt. Andens kraft och smörjelse vilar inte lika starkt över alla kristna. Jag menar alltså att det vi försöker beskriva med ordet Guds närvaro går att förstå bättre om vi inte tänker oss att Guds närvaro är likadan överallt.
Såhär skulle man kunna uttrycka det: Guds allmänna närvaro är överallt men inte hans manifesterade närvaro (=uppenbarade/uttryckta). Guds allmänna närvaro är att Gud ser allt, vet allt och kan nå överallt. Denna bloggserie handlar om Guds manifesterade närvaro: den atmosfär och substans som finns hos Fadern, Sonen och den helige Ande. När denna närvaro omsluter en människa eller fyller ett rum så kan man säga att Guds allmänna närvaro manifesteras.
GUDS NÄRVARO & GUDS RIKE
Detta sätt att tänka är grundläggande för hela Gudsrikestanken. Jesus sa att Guds rike planterats på jorden som ett senapskorn. Paulus lär oss att Guds rike är rättfärdighet och glädje i den helige Ande (Rom 14:17). Jesus smörjs med Andens kraft för att utbreda riket (Apg 10:38; Luk 4:18ff). Guds rike och den helige Ande hör samman. När Guds rike bryter fram så manifesteras Guds närvaro. Ibland följs de båda åt så parallellt att det är svårt att säga vilken som föregår den andre. Ju mer Guds rike utbreds desto mer manifesteras alltså Guds närvaro på jorden.
Gud tvingar sig aldrig på en människa. Hans rike utbreds inte genom våld eller tvång. På samma sätt tvingar han inte på jorden sin manifesterade närvaro. Gud söker efter tempel att fylla (oss) och efter platser där han kan låta sin närvaro vila i större mått än vad han kan över en enskild individ. Gud söker efter en inbjudan från jorden. Som jordens förvaltare så är vi ”gatekeepers”, som genom vår fria vilja väljer om vi öppnar dörren för Gud. Naturligtvis verkar Gud även utanför vår medverkan, men det är inte hans generella sätt att göra saker.
KOM HELIGE ANDE!
Låt er uppfyllas av Anden. (Ef 5:18b)
Paulus uppmanar de troende i Efesos att låta sig uppfyllas av Anden. Den grekiska grundtexten visar oss att detta är något vi ständigt bör göra, alltså skulle det kunna översättas: ”Låt er regelbundet/ofta/ständigt uppfyllas av Anden”. Alltså kan man som kristen välja att inte låta sig genomsyras av Anden. Alla kristna har fått Anden planterat som ett frö inombords, men alla ger inte Anden lika mycket utrymme. Därför är Guds närvaro är inte lika stark i/över alla kristna. Jag ser detta som någonting positivt, då det innebär att vi alla har samma möjlighet att söka, ta emot och bära mer av honom (mer om det i del 5).
”Helige Ande, kom över honom”. ”Gud, fyll denna plats med din närvaro”, ”Kom helige Ande”, ”Gud låt din närvaro vara stark under mötet”. Alla dessa böner är meningslösa om inte Guds närvaro och inflytande kan variera i en människas liv, en plats eller i en situation. Guds allmänna närvaro är alltid samma, men inte hans manifesterade. Våra böner gör skillnad och inbjuder Gud att göra saker.
HOTSPOTS
Som jag skrev i del ett så är det omöjligt att reflektera kring Guds närvaro utan att lyssna till kyrkans erfarenhet. Genom hela kyrkohistorien så har kristna upplevt hur Gud vilar på ett särskilt sätt över vissa platser. Många vittnar om viktiga möten med Gud som är kopplat till en viss plats. Det är svårt att bortse från att Guds närvaro verkar manifesteras starkare i vissa församlingar än i andra. Även inom en församling kan Guds närvaro variera mellan samlingarna. Gud älskar naturligtvis alla församlingar lika mycket och är lika allmännt närvarande överallt. Jag tror också att han vill att hans närvaro ska vara lika tydligt manifesterad överallt. Men jag tror inte att den är det. Precis som att Guds närvaro kan variera över enskilda individer så kan den variera över grupper av människor och sammanhang. Jag kommer att gå in på faktorer som välkomnar Guds närvaro att manifestera sig i del 5.
Somliga försöker bortförklara att Guds närvaro är starkare på vissa platser genom att peka på psykologiska faktorer. Exempel: jag vet att Gud gjort mycket på en viss plats så när jag åker dit så har jag en större förväntan och tro än när jag besöker min egen församling. Jag tror absolut att det är en bidragande faktor men det förklarar inte allt. När alla dessa saker började ske på platsen för första gången så fanns det ju ingen sådan förväntan, eller hur?
Vi hade besök från en person från UMU på Kingdom Culture, ett förnyelsemöte vi har en gång i månaden. Efter mötet kände hon för att dansa inför Gud och började dansa fram genom mittgången. Plötsligt tog det stopp! Det var som osynlig mur av Guds närvaro. Efter några försök fick hon ta en omväg! Det händer i ungdomsverksamheten att det under en samling finns en plats i rummet där flera i princip inte klarar av att närma sig eftersom intensiteten av Guds närvaro är för stark.Det händer att Gud verkar på ett särskilt sätt på en viss yta av rummet.
Innan ett möte på #KCK12 (Kingdom Culture konferens) där jag skulle predika i november så var jag nedtyngd och distraherad. Jag hade haft sjukstuga med sonen hela dagen och Julia hade precis fått åka in till akuten med honom. Jag fick förbön. Ingenting hände. Jag gick runt i rummet och bad, men det släppte inte. Hörde av någon i lovsångsteamet att Guds närvaro varit mycket påtaglig på scenen under soundcheck. Går upp på scenen och känner omedelbart en ökning av Guds kraft över mig. Rör mig runt på scenen och börjar känna en lättnad. När jag kommer till en viss plats så nästan fördubblas närvaron, – jag känner glädje bubbla upp inom mig och all oro och tyngd släpper omedelbart! Flera andra upplevde senare liknande saker på just den platsen på scenen.
Det är säkert flera av er som känner er utmanade av eller tveksamma inför det jag just berättat (tro mig, detta utmanar mig med!). Men detta är en del av min vardag, vare sig jag vill det eller inte. En reflektion kring Guds närvaro som inte kan innefatta dessa saker är orelevant både för mig och våra ungdomar. Varför varierar då Guds närvaro på detta sätt? När det kommer till platser så tror jag det har att göra med att Guds rike brutit igenom på detta sätt där och denna slags närvaro har välkomnats. När det kommer till olika hotspots på en plats så tror jag ofta att det är änglar som ”råkar” stå där. Vem vet? Det jag dock vet är att vår ungdomsgrupp och många genom kyrkohistorien har erfarenhet av att Guds manifesterade närvaro kan vara starkare på vissa platser.
AVSLUTANDE TANKAR
Slutligen så vill jag betona en viktig sak. Guds närvaro är inte en upplevelse. Hans närvaro är inte en känsla. Den har en egen substans och materia (i övernaturlig bemärkelse) och existerar oberoende om någon känner eller ser den. Bara för att ingen av de förbipasserande märkte att det blåste några löv tvärs över gatan så innebär det inte att löven inte flög förbi! Guds närvaro kan vara mycket påtaglig över en grupp människor utan att de märker det. Gud kan göra viktiga saker i våra liv utan att vi känner någonting speciellt. Vi söker aldrig känslor.
Hoppas att inlägget varit till hjälp för dig! Denna del i bloggserien kräver lite mer tankeverkstad, så fråga gärna om det är något som känns oklart. Min bön för dig är att Gud ska öka din längtan efter mer av Honom!