Efter konfirmationen började jag läsa min Bibel lite mer regelbundet. Jag gjorde det till en vana att läsa åtminstone ett kapitel innan jag skulle lägga mig på kvällen. Det var ett bra sätt att tränga djupare in i den kristna tron.

En av de saker som slog mig när jag läste Guds ord var att det var flera områden som verkade viktiga i Bibeln, som jag hade fått väldigt lite undervisning om i kyrkan. En av dessa saker var den helige Ande. I Nya testamentet stod den helige Ande omnämnd på var och varannan sida. Men hemma i min församling talade man knappt om Anden över huvud taget.

Jag tog upp detta med en ungdomsledare i kyrkan. Han berättade då att han själv hade fått en särskild gåva av den helige Ande som var till hjälp för honom när han skulle be. Gåvan kallades för tungotal, och finns beskriven i bland annat Första Korinthierbrevet. Från den dagen började jag be att även jag skulle få en sådan gåva. Gärna tungotalet. Men under de första två-tre åren var det inget som verkade hända.

En helt ny värld

Men så när jag var 17 år gammal åkte jag till Australien som utbytesstudent. Min värdfamilj, visade det sig, var pingstvänner, och att besöka deras kyrka var att kliva in i en helt ny värld. Både lovsången och predikan fick betydligt större utrymme än jag var van vid, och det var tydligt att den kristna tron fick väldigt konkreta följder i människornas vardag.

Men mest fascinerande var ändå deras bruk av den helige Andes gåvor. I så gott som varje gudstjänst hände det att någon eller några fick förmedla profetiska hälsningar till församlingen, som sedan skulle prövas av oss andra. Ganska ofta gick det till så att det första som talades ut var ett budskap i tungotal, som sedan fick en uttydning av någon annan i lokalen. Det var som att förflyttas till församlingen i Korinth!

Mitt möte med den helige Ande

I denna dynamiska miljö skulle jag själv komma att få ett möte med den helige Ande. Jag hade naturligtvis haft kontakt med den helige Ande tidigare. Redan när jag döptes tror jag ju att Anden var verksam! Men det var i Australien jag fick en personlig relation till den tredje personen i treenigheten. Det gick till så här.

En dag fick jag låna en bok av min värdmamma som handlade om den helige Andes närvaro i våra liv. Jag låg på sängen och läste, och efter ett tag kom en bön som man kunde be om man på ett nytt sätt ville bli uppfylld av Anden. Jag bad bönen, och väldigt snart upptäckte jag tre mycket konkreta förändringar.

Det första som hände var att jag fick tungotalets gåva. I samma stund som jag bad bönen i boken fick jag alltså det bönespråk som jag i flera års tid hade bett om.

Det andra som hände var att Bibeln blev som en helt ny bok för mig. När jag på kvällen skulle läsa ett kapitel i Bibeln var det som att orden studsade upp till mig från sidorna. Man kan säga att Gud på ett helt nytt sätt började tala till mig genom sitt ord. Denna erfarenhet har hållit i sig ända sedan dess.

Det tredje som hände var att jag fick en ny typ av längtan efter renhet i mitt eget liv. Jag tyckte inte längre att det var spännande att se hur många gränser jag kunde tänja på i relationen till Jesus – hur långt ifrån centrum jag kunde komma och ändå fortsätta kalla mig kristen. I stället blev min längtan att se hur nära jag kunde komma Jesus. Hur mycket av hans liv och kraft som kunde fylla mitt eget liv.

Inifrån och ut

Enligt Nya testamentet är det den helige Ande som är nya förbundets stora Gåva. I Gamla testamentet talar Hesekiel om en framtid då Herren ska låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem (Hes 36:26-27).

Just det här är alltså vad den helige Ande vill göra med oss i dag. Han vill förvandla oss inifrån och ut, så att vi får en längtan efter – och en förmåga till – att göra det som är Guds vilja. Detta är också poängen med det som Bibeln beskriver som Andens frukt. Denna frukt är ingenting annat än Jesu eget sinnelag – hans personlighet – som genom Anden kan lysa igenom också i våra liv. Paulus beskriver detta sinnelag med orden kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning (se Gal 5:22-23).

Anden förhärligar Kristus

Och på samma sätt med Andens gåvor. När vi söker och kommer i funktion i dessa gåvor kan man säga att det är Jesus själv som får bli synlig i våra liv. Hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta, skriver Paulus, och så räknar han upp ett antal olika gåvor som vi kan få fungera i som kristna (se 1 Kor 12:7-10).

Jesus själv säger att vi ska glädja oss åt den helige Andes gåva. Till skillnad från Jesus kan ju Anden vara närvarande överallt samtidigt. Genom dopet och tron har han flyttat in i våra hjärtan.

Jesus säger också att ett kännetecken på den helige Ande är att han alltid förhärligar Kristus (se Joh 16:5-15). Ett skäl så gott som något att be om mer av Andens frukt, gåvor och närvaro i våra egna liv!