”Eh…jaha, vi kanske borde sätta oss på golvet?” sa jag lite besvärat. ”Det är ju typ bara vi som står upp!” För ca 6 år sedan besökte jag & min fru konferensen ”Living in the Super-natural” i England. Vi hade aldrig varit i kontakt med den nutida karismatiska rörelsen och ville bilda oss en egen uppfattning. Mot slutet av en samling betjänades alla av förbön och efter en halvtimme var det alltså bara vi och en handfull till av ca 700 personer som stod kvar! Resten låg utslagna på golvet, grät, skrattade, skakade. Vi hade läst om dessa fenomen i väckelsehistorien men blev ändå chockade när vi såg det på nära håll. Det var ovant och vi blev nog överväldigade av intensiteten av det. Gud gjorde uppenbarligen saker i människors liv men vi kände oss som om vi hade hamnat på en främmande planet och var de enda av vårt slag.
Att våra kroppar kan chockeras och överväldigas av världsaltets skapare kommer inte som någon överaskning. Någon har uttryckt det ungefär såhär:
”The chock isn’t that we are touched by God, but that we survive it.”
Även om det är logiskt att det ibland märks när Gud förvandlar människors liv så reagerar vi ibland instinktivt negativt på fysiska reaktioner. Jag tror det beror på följande anledningar:
- Vi tappar kontrollen! Det som sker är tydligt övernaturligt och går ej att styra över. Vi svenskar är kontrollfreaks av naturen. Är man ledare blir det ännu mer otäckt. Man känner att man borde ha koll och det bara förvärrar känslan av otillräcklighet.
- Vi är ovana! De flesta kristna har inga problem med att dramatiska Gudsingripanden sker i Bibeln eller i historien. Men eftersom man aldrig eller sällan sett det med egna ögon blir det en chock.
- Det är övernaturligt! Vi västerländska kristna är mer präglade av den naturalistiska världsbilden än vad vi tror. Många reagerar instinktivt med skepticism när man stöter på någonting övernaturligt.
- Det är fysiskt och känslosamt! Vi svenskar är kända för att inte visa känslor. Detta präglar även många församlingars Gudstjänster. Ofta går det inte att utläsa vad som sker i människors hjärtan. Vi är generellt lite obekväma med känsloyttringar. När någon faller ihop och börjar gråta högljutt är det inte konstigt att vi inte vet vart vi ska ta vägen!
Inga av ovanstående anledningar är förstås skäl att avvisa Gudsmöten där fysiska reaktioner sker. När vi hade varit i England åkte vi hem med blandade känslor. Jag önskar att vi då hade vetat vad vi vet nu. Du kanske också skulle vilja förstå dessa bättre. Därför kommer här 6 punkter om fysiska reaktioner (från mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning):
- BIBELN OM FYSISKA REAKTIONER
Bibeln ger oss inte så många detaljerade beskrivningar som vi skulle önska, men bekräftar att fysiska reaktioner kan förekomma. I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13). En gång uppfyllde Guds härlighet templet så starkt att “prästerna inte kunde stå och göra tjänst” (1 Kung 8:10-11). När Jesus uttalade sin gudomlighet föll en hel skara till marken (Joh 18:6). När Daniel och Johannes fick besök av änglar sjönk de till marken och förlorade styrkan i kroppen (Dan 10; 8:18; Upp 1:17). När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus föll han till marken (Apg 9:4-8).
När apostlarna lägger händerna på människor i Samaria så att de uppfylls av Anden, så ser en nyfiken åskådare att människor tar emot Anden. Lukas ger oss inga detaljer men någon form av reaktioner eller yttringar förekom eftersom åskadaren visste när Anden uppfyllde dem. Det händer vid flera tillfällen att människor skakar och en gång till och med att en hel byggnad skakar (Dan 8:17-18; 10:7-11; Matt 17:6; Apg 4:31). Jesus säger att det ska flyta strömmar av levande vatten ur vårt inre (Joh 7:37-39). Många som reagerar fysiskt säger att de känner strömmar av kraft i sitt inre i samband med reaktionerna.
- VÄCKELSEHISTORIA OCH FYSISKA REAKTIONER
Fysiska reaktioner har förekommit i väckelser genom hela kyrkohistorien. Den dominikanska predikanten Vincent av Ferrier såg i slutet av 1300-talet människor falla under Guds kraft när han undervisade. Även under 1400 och 1500-talet var det inte ovanligt inom den anabaptistiska rörelsen att falla i Anden. Teresa av Avila, en nunna som levde på 1500-talet upplevde kroppslig svaghet och extas ibland under sina andakter. Hugenotterna, som senare kallades för de franska profeterna, föll ibland som en reaktion på Guds närvaro under 1500 och 1600-talet. Kväkarna (eng: quakers) var bedjare som fick namnet av sina motståndare eftersom de ofta skakade när de bad (1650-talet och framåt i England). 1727 utgjöts den helige Ande över de s.k. Herrnhuttarna, en kommunitet troende i Tjeckien, och Guds starka närvaro över världens första organiserade 24/7 bön gjorde att flera föll till marken.
John Wesley, den engelske grundaren till Metodismen, blev tvungen att uppmana människor att inte sitta uppe i träden på utomhusmöten eftersom Guds närvaro var så stark att människor föll till marken i stora skaror (år 1738 och framåt). Andra fysiska reaktioner som förekom bland metodisterna var skratt, skakande, skrik och gråt. Under 1700-talets The Great Awakening i Amerika med Jonatan Edwards i spetsen var det också vanligt att människor föll till marken. Metodistpredikanten Peter Cartwright såg under 1800-talet Gud röra vid människor så att de skakade och ryckte. The Second Great Awakening i Amerika år 1800-1840 präglades av starka fysiska reaktioner såsom fallande och skakande. Genom Charles Finneys tjänst under 1800-talets Amerika rörde Gud vid människor så att de bl.a. grät och föll till marken.
Även pingstväckelsen följdes av fysiska reaktioner av olika slag. På 1960-talet gick startskottet för den karismatiska förnyelsen inom både de protestantiska och katolska historiska samfunden. Även inom denna förnyelse hände det regelbundet att människor skrattade i Anden, föll omkull, rullade runt på golvet m.m. När Jesusrörelsen kom i slutet av 1960-talet förekom fysiska reaktioner. I slutet av 80-talet började den s.k. Third Wave of the Holy Spirit förnya de evangelikala samfunden, mycket genom John Wimbers tjänst och Vineyardrörelsen. I denna förnyelse var det vanligt att människor föll under Andens kraft, skakade, upplevde Guds närvaros tyngd, blev som berusade m.m. När denna förnyelse nådde den Anglikanska kyrkan genom biskop David Pytches formades nätverket New Wine.
1994 utgjöts Guds Ande på flera platser på jorden samtidigt, bl.a. i Toronto Airport Christian Fellowship. Skratt, fallande, skakningar förekom med stor frekvens. Dessa reaktioner präglade också väckelsen i Pensacola 1995. Sedan dess har Gud “slagit ner” på flera platser och nya rörelser, nätverk och oberoende församlingar har bildats som alla erfar fysiska reaktioner.
Än idag förekommer fysiska reaktioner regelbundet i flera av ovan nämnda rörelser och nya sammanhang och församlingar över hela världen. Sammanfattningsvis kan man säga att fysiska reaktioner ofta förekommit när många människor blivit räddade, befriade, helade och de kristna på nytt börjat älska Jesus och velat nå ut med evangeliet.
- GUD KAN RÖRA VID OSS UTAN ATT VI REAGERAR FYSISKT
Gud kan möta, utrusta och förvandla oss utan att fysiska reaktioner sker. Ett möte med Gud behöver inte nödvändigtvis vara djupare, starkare eller viktigare bara för att reaktionerna är mer dramatiska.
- VITTNAR OM ATT GUD GÖR NÅGOT
Fysiska reaktioner är inget mål i sig, utan vittnar om ett Guds verk i individen. Gud kanske möter oss med sin kärlek, gör oss mer lika Jesus, utrustar för tjänst, helar vårt inre eller vår kropp, lyfter av tunga bördor, befriar från demoner m.m. Mötet med Gud och det Gud gör är viktigt, reaktionerna är oviktiga. Men det är viktigt att vi inte hamnar i andra diket och blir negativa över reaktionerna, eftersom de säger oss att Gud gör något underbart i människors liv.
- VI ÄR ALLA UNIKA!
Alla reagerar olika tydligt och på olika sätt på Guds närvaro. Vissa personer faller ofta, andra faller sällan men skakar regelbundet medan somliga sällan eller aldrig reagerar fysiskt på Guds beröring. Några upplever som sagt aldrig fysiska reaktioner, andra gör det en gång, somliga under olika faser i livet, och några kontinuerligt under resten av livet. Vi vet inte varför och bör nog undvika spekulationer.
Att någon ofta berörs fysiskt är inte nödvändigtvis tecken på andlig mognad eller stark utrustning i Andens gåvor. Det finns de som fungerar i en stark tjänst att förmedla Guds närvaro och kraft till andra (med åtföljande reaktioner) som själva sällan eller aldrig reagerar fysiskt.
- FYSISKA REAKTIONER SÄGER INGENTING OM KÄLLAN
Vi undviker termen “Andens manifestationer”. En av anledningarna till det är att det som sker har mer att göra med våra uttryck än Andens. Fallande, skakande m.m. är människans reaktion på stark andlighet. Dessa reaktioner förekommer inte bara i kyrkan utan även inom new age, satanism och olika kulter. Därför är det viktigt att se de fysiska reaktionerna som mänskliga, och inte som gudomliga bevis på Andens närvaro. De är bevis på att någon andlig källa är verksam, – god eller ond.
Hur urskiljer man då om det är Anden berör människor? Utifrån tre saker: Andlig urskiljning, forum och frukten. Flera har gåvan att på ett andligt sätt urskilja källan till saker som sker. Denna gåva är oumbärlig! Det andra sättet att urskilja är forum. Om Fadern och Sonen tillbes, predikas och den helige Ande inbjuds så är det generellt Gud som verkar i det som sker. Man får det man ber om (Matt 7:7-11). Det tredje sättet att urskilja är utifrån frukten, d.v.s. resultatet av reaktionerna. Om en person legat på golvet och vibrerat i tjugo minuter och efteråt älskar Jesus mer, är mer lik Jesus i sin karaktär och har en större längtan efter evangelisation så är det definitivt Anden som är källan! Om eftersmaken av den andliga upplevelsen är kärlek, frid och glädje så är det Andens verk.Naturligtvis så kan man inte alltid se resultatet av varje enskilt möte Gud. Det viktiga är att man ser en positiv utveckling över tid.
Hoppas du blev lite klokare!