En av de mest grundläggande frågor vi som kristna kan ställa oss är: vilken syn har vi egentligen på vår Bibel? Är den Guds ord, eller människors ord, eller både och? Är den Guds tankar om oss människor, eller människors tankar om Gud? Inga av dessa frågor låter sig besvaras i ett kort inlägg på en hemsida, men i det följande vill jag slå ett slag för en formulering som finns med i den så kallade Lausannedeklarationen. Den formulering jag tänker på ingår i deklarationens andra paragraf: ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”
Den formulering som sticker ut mest i detta citat skulle jag tro är de ord som jag själv tycker är de mest geniala, nämligen att Bibeln är ”utan fel i allt vad den påstår”. Här uttrycks nämligen det grundläggande förtroende för Bibeln som jag tror att vi alla behöver ha för att inte komma vilse i vår teologi. Samtidigt är det en formulering som kan behöva vissa förklaringar. I den utläggning till Salts syftesparagraf som jag skrev under min tid som generalsekreterare för Salt kommenterade vi den därför på följande sätt:
”Detta uttryckssätt ska inte tolkas som att allt som står i Bibeln är Guds uttryckliga vilja. Vissa bibelberättelser finns till och med där i avskräckande syfte! Inte heller ska det tolkas som att Bibeln är en lärobok i naturvetenskap. Bibelns gudomliga inspiration betyder inte att vi kan tvinga den att besvara frågor som den inte var tänkt att besvara.”
Även EFS förre missionsföreståndare Anders Sjöberg kommenterade denna formulering, och då med följande ord: ”Det är inte allt i skriften som är påståenden från Gud. Mycket som står där beskriver människans tankar om Gud. Ja, till och med dårens funderingar och påståenden finns med, Ps 53:1. Allt är dock undervisning som Gud är upphov till för att ge människan den vägledning i tron och livet som hon behöver.”
Den sista meningen i Sjöbergs citat tänker jag är en nyckel i sammanhanget. Bibeln är sann i allt vad den påstår – men allt som står i Bibeln är inte Guds direkta uppmaningar. Och samtidigt: allt som står att läsa i Guds ord finns där med ett syfte.
Till stor del kan man säga att ovanstående avgränsningar skiljer både min egen och Salts bibelsyn från en fundamentalistisk. Att tro på hela Bibeln som Guds ord är nämligen inte samma sak som att – i alla fall inte i ordets nuvarande mening – vara fundamentalist. En fundamentalistisk bibelsyn skulle i stället kunna definieras genom följande tre huvudpunkter:
- Fundamentalismen kännetecknas av en generell misstänksamhet mot akademiskt tänkande och vetenskaplig forskning.
- Vidare kännetecknas den av en mekanisk syn på Bibelns inspiration, som i praktiken helt förnekar den mänskliga sidan av Bibelns texter. Bibeln är bara Guds tilltal, punkt slut.
- Slutligen bygger fundamentalismen på en naiv och bokstavlig tolkning av Bibeln som inte tar hänsyn till exempelvis olika genrer (poesi, profetia, lagtext, historieskrivning, berättelse etc), något som i praktiken ofta leder till en otillräcklig förståelse av texterna. (Framför allt missar man grundpoängen i det jag här har skrivit: Bibeln är sann i allt vad den påstår – men allt som står i Bibeln är inte Guds direkta uppmaningar.)
Inget av dessa tre kännetecken vill jag alltså kännas vid för min egen syn på Bibeln. Samtidigt vet jag förstås att Lausannedeklarationens formulering, trots dessa förtydliganden, av många kan uppfattas som kontroversiell. Väldigt många av Svenska kyrkans företrädare skulle t ex ta starkt avstånd från den bibelsyn som jag själv företräder. Detta får vi nog leva med.
Men min egen motfråga till dem som har problem med Lausannedeklarationens ord är: Vad är alternativet? Ska vi börja skriva att Bibeln är utan fel i ”det mesta” som den påstår? Men då infinner sig ju frågan: med vilka kriterier ska man då vaska fram felaktigheterna? Vetenskapligt? (Utifrån vilken vetenskapssyn?) Teologiskt? (Utifrån vilken teologi? Den lutherska? Vilken form av lutherdom – den som praktiseras i Svenska kyrkan eller i de lutherska kyrkorna i exempelvis Afrika?) Centrum-och-periferi-tänkande? (Vem definierar centrum respektive periferi, och med vilken rätt?)
Personligen tror jag faktiskt inte att det enklaste är att helt enkelt hålla sig till den enkla förtröstan på hela Bibeln som Guds ord, och som ”utan fel i allt som den påstår”. För att citera EFS:aren och psalmförfattaren Lina Sandell:
Jesus, håll mig blott vid Ordet, det är klippfast grund. / Då skall jag ej gå förlorad i den mörka stund. / Hur än stormen kring mig ryter, trygg jag bliver där. / Ordet kan ej leda vilse, ty ditt ord det är. / Mänskomeningar och tycken, ack, hur skifta de. / På ditt vissa ord allena lär i tron mig se. / Ja, när jord och himlar falla, skall ditt ord bestå. / O så hjälp då mig och alla bygga däruppå.
Naivt att tro att bibeln har rätt i allt som den påstår.
Den återger ju inte endast Guds tankar. Varför krångla till det hela o säga att den har rätt i allt som den påstår men men men…
Bibeln är Guds ord i den betydelsen att den förmedlar ett gudomligt evangeliskt budskap.
Men då man läser bibeln så ser man ju att den har påståenden som inte är sanna.
Dags att läsa utan religiösa glasögon.
Den evangelikala bibelsyn som jag ansluter mig till talar om Bibeln som 100 % Guds ord och 100 % människors ord. Den är alltså präglad av sina författare, men Gud har vakat över det som förmedlas så att det är hans ord. Om detta vittnar också troende i alla tider, som i Bibelns texter har igenkänt samme Ande som vilade över Jesus och som bor i dem. Allt som sägs i Bibeln är vidare inte preskriptivt, utan i vissa fall enbart deskriptivt. Så sammantaget menar jag att Lausannedeklarationen fångar det hela väl med sin formulering!
Läser man tex. 5 Mosebok kapitel 22 så ser man ju tydligt att bibeln inte enligt den uppfattning vi har i dag har rätt i allt som den påstår. Den påstår att om en kvinna inte ropat på hjälp då hon hade sex med en man så är hon medskyldig till den sexuella synd som ägde rum. I dag förstår vi ju att en kvinna kan ha blivit våldtagen även om hon inte ropat på hjälp.
Om en kvinna blev anklagad för att inte vara oskuld vid ingånget äktenskap så är hon enligt Mose lag skyldig att bevisa att hon var oskuld genom att visa upp en blodig klädnad. I dag vet vi ju att de flesta kvinnor inte blöder efter sitt första samlag. Bibeln är en andlig bok där Gud talar om för oss vad vi ska göra för att bli frälsta. Bibeln är inspirerad av Gud men inte skriven av honom.
Det är människor som skrivit den. Bibeln är inte en vetenskaplig bok. Allt som står i bibeln kan inte tolkas bokstavligt. Bibeln är en andlig vägledare full av liknelser o metaforer. Det måste vi beakta då vi tolkar bibeln i olika frågor.
Den sammanfaller inte alltid med modern forskning och vetenskap.
Nja, här slirar du lite på definitionerna. Att GT:s lagar är präglade av dåtidens kultur och förståelse är uppenbart, och de kan därmed bara ses som ett steg ”i rätt riktning” när det gäller den juridiska praktiken. Men det här handlar ju om en grovt tillyxad rättsprincip som är ett tydligt steg bort från den rättslöshet som annars var normen. Sen står det faktiskt inte som ett ”sanningsanspråk” att en kvinna alltid ropar på hjälp i samband med en våldtäkt; det är, som sagt, bara en förstärkning av hennes rättigheter jämfört med de samtida alternativen.
Angående blödning vid första samlaget så är det faktiskt regel i denna del av världen, om än inte alltid i vår. Och jag säger samma sak som ovan: Detta ska ses som en grovt tillyxad rättsprincip, som är ett tydligt steg bort från den rättslöshet som annars var normen (där kvinnans öde helt låg i mannens händer).
Med all respekt för de som inte delar min övertygelse.så tror jag ett summan av Guds ord är sanning och att Jesus är vägen sanningen och livet.
Men jag kan inte blunda för att det finns ovetenskapliga påståenden i bibeln. Så jag kan för min del inte hålla med om att bibeln har rätt i allt som den påstår. Tror man hamnar i ren fanatism om man predikar att allt vad bibeln påstår är fakta.
Bibeln är Guds ord genom människors ord. Det är människor som skrivit bibeln.
Om Gud hade skrivit bibeln så hade den givetvis haft rätt I allt vad den påstår. Detta är mitt sista inlägg..
Tror att vi delvis talar förbi varandra. Jag anser inte heller att Bibeln är en instruktionsbok i modern vetenskap. Det blir anakronistiskt. Men å andra sidan tror jag inte heller att den gör anspråk på att vara detta, och att tala om ”ovetenskapliga påståenden” blir då missvisande. De två exempel du ger kan som sagt förklaras som grovt tillyxade principer som var för sig innebär ett tydligt steg framåt för de berörda personernas rättigheter. Lausannedeklarationen talar om Bibeln som sann i allt vad den påstår, men allt som vi läser i Bibeln är ju inte påståenden i meningen ”detta är efterföljansvärt” eller ”detta är en vetenskaplig beskrivning av detta fenomen”.