Tror inte att den tolkningen håller fullt ut, vare sig utifrån Bibeln eller erfarenheten, men utan tvekan är tungotalet en gåva som Gud ofta är generös med att förlösa!

Tror att vi delvis talar förbi varandra. Jag anser inte heller att Bibeln är en instruktionsbok i modern vetenskap. Det blir anakronistiskt. Men å andra sidan tror jag inte heller att den gör anspråk på att vara detta, och att tala om ”ovetenskapliga påståenden” blir då missvisande. De två exempel du ger kan som sagt förklaras som grovt tillyxade principer som var för sig innebär ett tydligt steg framåt för de berörda personernas rättigheter. Lausannedeklarationen talar om Bibeln som sann i allt vad den påstår, men allt som vi läser i Bibeln är ju inte påståenden i meningen ”detta är efterföljansvärt” eller ”detta är en vetenskaplig beskrivning av detta fenomen”.

Nja, här slirar du lite på definitionerna. Att GT:s lagar är präglade av dåtidens kultur och förståelse är uppenbart, och de kan därmed bara ses som ett steg ”i rätt riktning” när det gäller den juridiska praktiken. Men det här handlar ju om en grovt tillyxad rättsprincip som är ett tydligt steg bort från den rättslöshet som annars var normen. Sen står det faktiskt inte som ett ”sanningsanspråk” att en kvinna alltid ropar på hjälp i samband med en våldtäkt; det är, som sagt, bara en förstärkning av hennes rättigheter jämfört med de samtida alternativen.
Angående blödning vid första samlaget så är det faktiskt regel i denna del av världen, om än inte alltid i vår. Och jag säger samma sak som ovan: Detta ska ses som en grovt tillyxad rättsprincip, som är ett tydligt steg bort från den rättslöshet som annars var normen (där kvinnans öde helt låg i mannens händer).

Det kan vara ett sätt att nalkas frågan. Man kan ju också säga att Andens närvaro i vissa lägen stimulerar det centrala nervsystemet på ett sätt som tar sig fysiska uttryck. Men jag vill ändå skilja mellan att känna Guds närvaro och att reagera fysiskt. Det ena kan vara möjligt utan det andra. Och Guds närvaro är, som du skriver, i en mening konstant. Men inte minst skildringarna från GT visar ju också på att den kan vara olika starkt förnimbar.

Den evangelikala bibelsyn som jag ansluter mig till talar om Bibeln som 100 % Guds ord och 100 % människors ord. Den är alltså präglad av sina författare, men Gud har vakat över det som förmedlas så att det är hans ord. Om detta vittnar också troende i alla tider, som i Bibelns texter har igenkänt samme Ande som vilade över Jesus och som bor i dem. Allt som sägs i Bibeln är vidare inte preskriptivt, utan i vissa fall enbart deskriptivt. Så sammantaget menar jag att Lausannedeklarationen fångar det hela väl med sin formulering!