Även om evangelistens tjänstegåva inte blev accepterad förrän under 1800-talet och profetens tjänstegåva inte togs på allvar förrän mitten av 1900-talet, så tror de flesta kristna idag att de fyra tjänstegåvor vi utforskat hittills existerar idag och finns i våra församlingar. När vi nu går mot den sista i raden av tjänstegåvor så närmar vi oss dock osäker mark. Somliga tror att Jesu tolv apostlar var de enda i sitt slag och att apostlatjänsten dog ut med dem. Andra menar att apostelns tjänst är nyckeln för att församlingen idag ska uppnå sitt fulla potential.
EN LITEN BAKGRUND…
Sedan mitten på 1900-talet har man åter igen börjat använda ordet apostel och allt fler träder fram och menar att de kallats av Gud till apostlar. Att apostoliska ledare tillsammans med en ledargrupp leder församlingen blir allt vanligare, inte minst i Afrika, Sydamerika, Australien och Asien. Apostoliska nätverk finns överallt och många församlingar är anslutna till dessa. Vad man än tycker om dessa ledarstrukturer så visar undersökningar att församlingar som anammat ett s.k. apostoliskt ledarskap växer mer än andra församlingar. För många svenskar kan detta skifte ha skett ganska obemärkt, eftersom den s.k. apostoliska reformationen inte har fått något större genomslag här. Vill du läsa mer om detta skifte så rekommenderar jag Peter Wagners bok Churchquake (utgiven som Kyrkbävning på svenska). Man behöver ej dela Wagners slutsatser för att ha nytt av hans statistik och analyser.
För ett antal år sedan så stormade det dock en tid kring apostelns tjänst i Sverige. Debatten uppstod inom Pingströrelsen, då ett antal ledare menade att den demokratiska föreningsmodellen är ett problem för det Gud vill göra i och genom församlingarna. Andra försvarade föreningsmodellen och en känd ledare inom Pingst sa under debatten på pastorsdagarna att “Gud är demokrat”. Människor på båda sidor blev frustrerade, sårade och ledsna. Därför är den redan osäkra marken kring apostelns tjänst idag för många sprucken och man har satt upp vägbommar och varningsskyltar: “don’t even go there”. Sedan 2014 skulle jag dock säga att intresset för tjänstegåvorna i allmänhet, och aposteln i synnerhet, har vaknat till liv igen i Sverige.
FINNS DET APOSTLAR IDAG?
“De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.” (Ef 4:12-13)
Som vi redan konstaterat är tjänstegåvornas uppgift att bygga upp församlingen tills alla når enhet, blir fullvuxna i tron och har samma mognad som Jesus. Har detta redan skett i alla församlinga så att tjänstegåvorna ej längre behövs? Naturligtvis inte. Det finns dessutom inga bibelord som säger att just apostelns tjänst skulle upphöra. Texterna om tjänstegåvorna antyder inte att apostelns tjänstegåva skulle vara annorlunda i sin karaktär.
Jag anser att teorin om att inga utom Jesu tolv apostlar kan vara apostlar är problematisk. Man menar att endast personer som levde med Jesus under hans tid på jorden kan bli apostlar. Naturligtvis valdes apostlar ut utifrån det kriteriet alldeles i början, när församlingsrörelsen startade. Varför välja någon som inte tillhört gruppen närmast Jesus? Man gör alldeles för mycket av de bibelorden om man hävdar att detta var ett evigt kriterie, vilket det inte står. Tvärtom så ser vi att detta krav snart justerades, och ca tolv ytterligare personer omnämns som apostlar i Nya Testamentet. Kritiker kontrar då med att ordet apostel även kan betyda “utsänd” i mer allmän mening, vilket är sant. Men även om några av de ytterligare tolv som omnämns inte var apostlar i sann mening så är det mer sannolikt att flera av dem var det. Paulus verkar använda ordet om andra ledare för att beskriva ”fellow apostles”.
Trots att Paulus inte mötte Jesus innan himmelsfärden är alla överens om att Paulus var apostel. Man förklarar detta ”undantag” med att han fick ett besök av Jesus på vägen till Damaskus, alltså hade han liksom de andra tolv sett Jesus. Problemet för teorin är att man inte kan bevisa att de övriga ”extraapostlarna” inte haft liknande erfarenheter och kallats till tjänst av Jesus. Många har faktiskt genom kyrkohistorien haft liknande möten med Jesus som Paulus fick, så varför skulle då inte Gud kunna göra fler “undantag”? Det största problemet för teorin är dock att Bibeln inte uttryckligen säger: “endast de som sett Jesus kan bli apostlar”. Bibeln säger heller ingenting om att de andra “undantagen” haft tydliga visioner av Jesus. Alltså kanske Paulus möte med Jesus inte är en mönstermall för alla. Hur starkt möte med Jesus måste en människa ha för att kallas till apostel? Räcker en dröm? Att höra en röst? En inre maning? Hur kan vi gradera andras möten med Jesus och diktera hur han kallar dem? Att absolut slå fast att apostlar upphörde p.g.a. att de första apostlarna kallades utifrån kriteriet att de varit med Jesus är som du ser problematiskt.
Andra påpekar att urkyrkan efter en tid allt mer upphörde att kalla ledare för apostlar. Istället började man tala om apostolisk lära och tro, vilket var den tro som Nya Testamentet och traditionen efter de tidiga apostlarna lärde ut. Jag kan förstå varför kyrkan valde att göra så. Många villolärare och självutnämnda falska apostlar trädde fram och församlingen var fortfarande ganska ny och ingen världsvid rörelse som idag. Det var viktigt att försvara församlingens framtid. Genom att sätta en tydlig gräns kring Bibelns apostlar så kunde ingen längre hävda sig vara apostel med auktoritet att komma med nya läror.
Detta säger egentligen ytterst lite om hurvida apostelns tjänst fortsatt genom kyrkohistorien, endast att kyrkan efter en tid ändrade bibelns användning av ordet (vilket kanske var olyckligt). Utifrån detta sätt att argumentera skulle man även kunna hävda att profeten upphört att existera eftersom profeternas tjänst stängdes ned i de byråkratiskt ledda mainstreamförsamlingarna på 400 e.kr. och framåt. Även Andens gåvor kvävdes pga utvecklingen inom kyrkan. Bara för att kyrkan tappade bort flera goda saker från urkyrkan så innebär det inte att det var Guds tanke. Så att hävda att apostlar inte finns idag för att de med tiden slutade bekräftas av kyrkan är inget argument man kan bygga en lära av.
Andra försöker förstärka sin argumentation genom att kritisera nutida apostlar och apostoliskt ledarskap utifrån att större auktoritet innebär större risker. Åter igen så säger det ingenting om huvudfrågan: finns det apostlar idag?
Ett annat klassiskt argument mot nutida apostlar är att den första tiden i kyrkan var mycket speciell, så speciell att det som skedde under denna tid inte bör tas som förebilder för oss idag. Utifrån detta argument har man t.ex. påstått att Andens gåvor har dött ut och bara behövdes en kort tid för att ”etablera kyrkan”. Tyvärr är det inte ovanligt att antikarismatik förenas med anti-nutida-apostlar. På bloggen http://thecripplegate.com/are-there-still-apostles-today/ så kan man även läsa hyllningar av cessationionister (de som tror att Andens gåvor upphört) och varningar för mycket av nutida karismatik.
Som om inte Andens gåvor har behövts under kyrkohistorien för att etablera kyrkan på varje ny plats. Som om inte gåvorna behövts i redan etablerade församlingen för att fortsätta utbreda riket. Som om inte apostlar har behövts under kyrkohistorien för att etablera kyrkan på nya platser. Som om inte apostlar har behövts i delar av världen där kyrkan redan är etablerad. De bibelord som används för att stödja tanken att den första tiden är så unik är mycket tvivelaktiga. Naturligtvis är alltid starten speciell i bemärkelsen att allting är nytt. Men att Gud skulle börja återkalla Andens gåvor och tjänstegåvor efter en viss tidsperiod har mer med den tvivelaktiga dispensionalismen att göra än med Guds ord. Ett annat problem med detta argument är att det öppnar upp för fri tolkning. Om man ogillar någonting så kan man hävda att detta har upphört existera. Detta blir förstås selektivt eftersom det finns andra saker i den första kyrkan som man inte tror har upphört.
And God has placed in the church first of all apostles, second prophets, third teachers, then miracles, then gifts of healing, of helping, of guidance, and of different kinds of tongues. (1 Kor 12:28)
Paulus skriver att Gud tänkt att följande saker ska vara en del av församlingen: apostlar, profeter, lärare. mirakler, gåvor av helande, hjälpsamhet och vägledning och olika slags tungotal. Varför skulle just aposteln av dessa åtta upphöra? Utifrån denna text vore det mer sannolikt att herden och evangelisten ska upphöra, eftersom de inte nämns här. När man skriver en lista med saker såsom här och i Ef 4, så är det viktigt att man inte blandar äpplen och päron hur som helst. Om apostelns tjänst är olik de andra fyra tjänstegåvorna så borde Paulus ha varit tydligen med det.
Låt oss titta lite närmare på ett sista argument mot nutida apostlars existens. Somliga menar att inga utom de tolv + Paulus kan vara apostlar, eftersom apostlarnas uppgift var att skriva och stänga den bibliska kanon. Även detta argument haltar. För det första så var det nästan inga av de första apostlarna som skrev det som blev Nya Testamentet. Endast Johannes, Petrus och Paulus skrev. Troligen var det Jesu bror Jakob (alltså en av de senare ”extraapostlarna”) som skrev Jakobs brev. Ingenstans i Bibeln står det att en apostels uppdrag är att skriva auktorativ skrift.
För det andra så finns det ingenting som förhindrar att endast de apostlar som var ögonvittnen till Jesu liv hade uppdraget att foga samman NT, medan senare apostlar inte hade det uppdraget. Naturligtvis kan inte nutida apostlar komma med nya läror 2000 år senare. Inga nutida apostlar menar sig ha den rätten eller uppgiften. Därmed hade de första apostlarna en milsvid större auktoritet vad gäller doktrin, än vad nutida apostlar har (som endast har auktoritet att förmedla Bibelns doktrin). Jag tror vi begår ett tankefel om vi överbetonar apostelns roll att forma den första läran, och inte ser att de främst hade en funktion som församlingsplanterare och församlingsbyggare. De funktionerma behövs lika mycket idag som för 2000 år sedan.
AVSLUTANDE TANKAR
Ett problem för teorin att apostlarna inte längre existerar är att det genom kyrkohistorien och även idag finns människor som liknar Bibelns apostlar. Erfarenheten verkar alltså inte stämma in med teorins bild av verkligheten. När så är fallet, brukar man då rita om kartan efter verkligheten, eller verkligheten efter kartan?
Tror du att det finns apostlar idag?
I nästa del ska vi titta närmare på apostelns tjänst!