Jag har kommit till sista delen i min lilla serie om konfrontationen med det onda. Det jag i denna artikel vill ge en introduktion till är den kristna befrielsetjänsten. För att kunna göra det tror jag dock att vi behöver ringa in tre olika ”nivåer” av demonisk påverkan som kan behöva hanteras inom den kristna själavården – nämligen anfäktelse, lätt demonisering (bundenhet) och svår demonisering (besättelse).

Anfäktelse

Anfäktelse är en naturlig del av varje kristen människas erfarenhet. Det är helt enkelt de tankar, känslor och erfarenheter som kommer i vår väg och som har det gemensamt att de vill ta vår frimodighet och frälsningsglädje ifrån oss. Det kan vara tankar om att inte duga, att inte passa in eller att vara en så stor syndare att Gud inte kan förlåta en. Det kan vara tvivel eller depression eller andligt mörker. Det kan vara fruktan eller mardrömmar eller självmordstankar.

Jag säger absolut inte att det alltid finns en demonisk koppling till denna typ av tankar och känslor. Däremot kan man säga att det är en del av vår kristna mognad att lära oss känna igen vad som faktiskt har den Onde som avsändare, och vad vi bara ska härda ut eller kanske snarare vifta bort. När vi väl upplever att vi är under attack från den Onde får vi dock tala ut att han är avslöjad och säga: ”Håll dig på din plats, Satan! Ge dig iväg! Du har ingenting med mig och mitt liv att göra!” Alltså i grunden det som var temat för den första artikeln i denna serie.

Lätt demonisering

Nästa nivå av demonisk påverkan är vad man brukar kalla för lätt demonisering eller bundenhet. Bundenhet kan handla om en mängd olika saker, men i detta fall syftar jag alltså på bundenhet som har med demonisk aktivitet att göra. Det handlar helt enkelt om en situation där en ond ande har fått ett fäste i en människas liv, så att den på något sätt har fått en möjlighet att sätta sin prägel på hans eller hennes tankar och känslor.

Själv brukar jag ibland använda en bild för detta av en demon som ”klamrar sig fast” på en människas rygg. Den är inte i människan, men den sitter ändå fast på henne, och blir på så sätt till en börda som hon tydligt kan känna konsekvenserna av. Denna typ av bundenhet har jag personlig erfarenhet av, och den kan drabba också den som är kristen. Detta i skarp kontrast till nästa nivå av demonisk påverkan.

Svår demonisering

Den tredje nivån av demonisk påverkan är det som man ibland brukar kalla för besättelse. Det vi då syftar på är det tillstånd som inträffar när en ond ande har tagit sin boning i en annan människas ande, och på så sätt lever i symbios med hans/hennes själ. Viktigt att notera är dock att uttrycket ”besättelse” aldrig förekommer i Bibeln – i stället är det alltid det grekiska ordet daimonizomai, demonisering, som används.

De vanligaste orsakerna till att en människa blir besatt är att hon själv har varit inblandad i något ockult, men det finns också exempel på att övergrepp, chockupplevelser eller liknande kan fungera som ”portar” in i våra liv – portar som den Onde i sin feghet tar tillfället i akt att utnyttja.

Oavsett om det handlar om lätt eller svår demonisering är det faktiskt ungefär samma tillvägagångssätt som krävs för att bli fri. Som avslutning på denna artikel vill jag därför ge en kortfattad checklista för hur ett förbönssamtal med befrielsetjänst kan vara uppbyggt.

• Det första som behöver sägas är att denna typ av bön förutsätter att vi har den drabbade personens fulla samtycke. Det är ingen idé att försöka be för en människa som inte själv vill bli fri! (Jfr Matt 12:43-45.)
• För det andra är det en god princip att alltid vara flera personer närvarande. Någon av dessa bör om möjligt ha lite större erfarenhet av denna typ av bön. Pga befrielsetjänstens speciella natur är det också bra om man har klartecken från sin lokala präst eller pastor – att man hedrar det andliga ledarskap som man står under.
• Innan man går in i själva förbönssamtalet bör man be om blodets beskydd både över sig själv och alla som är närvarande. Befrielsetjänsten är inte någon lek!
• Därefter får man uppmana personen man ska be för att avsäga sig alla de saker som han/hon har gjort, alternativt blivit utsatt för, som kan verka som fästen eller öppningar för det onda. Det kan handla om anden i glaset, astrologi, spådom, ordensväsende, övergrepp etc.
• Uppmana personen att be om förlåtelse för sina egna, och i förekommande fall familjens/släktens, synder. Om problemet har uppstått genom andra människors synd behöver personen även förlåta dem.
• Be formellt: ”På Herren Jesu Kristi uppdrag tillsäger jag dig syndernas förlåtelse.”
• Inled befrielsebönen. Börja med att klippa de orättfärdiga själsband* som kan ha uppstått till dem som har varit med och bidragit till det demoniska inflytandet. T ex negativa bidningar till en person som har dragit in en i något ockult. Gå sedan emot de makter som kan tänkas vara närvarande. Be om Guds vägledning i bönen. Tala inte så mycket om Satan eller demoner, utan tala till de uttryck som problemen har tagit sig: ”Gå mörker”, ”gå ångest” osv. Be med öppna ögon så att ni ser vad som händer, och fortsätt bönen tills alla yttre manifestationer har upphört.
• Be att Guds Ande ska fylla den ni har bett för. Sjung en lovsång där ni tillsammans upphöjer Jesu namn.

Ungefär så här kan alltså ett förbönssamtal gå till. Räkna med att ni behöver åtminstone ett par timmar för en sån här behandling! Och tro inte att du är fullärd bara för att du har läst igenom denna enkla checklista. Jag har skrivit ned den för att ge en bild av hur befrielsetjänsten fungerar, men det finns mycket mer att säga och lära.

Om du vill läsa mer om de saker jag har tagit upp kan du förslagsvis beställa den katolska förebedjaren Francis MacNutts bok Deliverance from Evil Spirits. A Practical Manual (pocketutgåva på Chosen Books 2009). Även David Pytches bok Kom, helige Ande! (HFs förlag 1990) och John Wimbers Helandets kraft (Libris, andra upplagan 2002) innehåller instruktiva kapitel i ämnet. Självklart kan du också höra av dig till mig om du har någon specifik fråga!

*) Ett själsband är ett osynligt band som vi kan ha till en annan människa, och som i varierande grad kan involvera både vår ande, själ och kropp. Goda själsband är sådana som vi naturligt har till exempelvis våra föräldrar eller vår man/hustru. Orättfärdiga själsband uppstår i relationer där andra människor har utövat en felaktig kontroll över oss, eller där de har varit delaktiga i något som fått en negativ inverkan på våra liv.