Om man har den förståelse av Guds närvaro som jag beskrivit under bloggserien så kommer det att få konsekvenser. Vårt tänkande påverkar alltid vårt handlande. I denna del vill jag därför fundera vidare över hur en församling med Guds närvaro som värdering firar Gudstjänst. Finns det sätt att som gemenskap medvetet göra plats för Guds manifesterade närvaro? Å ena sidan finns det inga magiska formler eller tricks. Å andra sidan tror jag att det finns principer som inbjuder Gud och hans Himmelrike att bli tydligt mitt ibland oss.
BAKGRUND 1: ATT CAMPA KRING GUDS NÄRVARO
Under Israels fyrtio år i öknen så leddes de av en molnstod om dagen och en eldpelare om natten. Det var ingen allmän övernaturlig manifestation utan Gud själv som var närvarande med sitt folk. Guds härlighet vilade över Tabernaklet dygnet runt. De tolv stammarna tältade efter ett givet mönster med Gud i centrum. Frågan för Israels folk var aldrig ”finns Gud?”. Han var mitt framför ögonen på dem! Frågan var vilken Gud de skulle tillbe och om de ville följa honom.
Jag tycker detta är en vacker mönsterbild för församlingen. Vi samlas inte kring ett program, en scen, eller ett lovsångsteam. Faktum är att vi inte ens samlas kring en predikan. Alla dessa saker är bra och kan i bästa fall vara en hjälp för oss. Jag tror dock att församlingen ska samlas kring Guds närvaro.
BAKGRUND 2: DAVIDS TABERNAKEL
År 1050 f.kr. förde kung David arken till Jerusalem och ställde den i ett tält (2 Samuel 6, 1 Krön 13-16). Arken var kvar där i 40 år innan den flyttades till templet (2 Krön 5-7). David utsedde musiker, präster och sångare till att tillbe Gud inför arken. I 40 år pågick ständig lovsång & tillbedjan i Davids tabernakel! Guds manifesterade närvaro vilade över arken, så tillbedjan och bön skedde i Guds närvaro. Lukas skriver i Apostlagärningarna om hur Gud vill upprätta detta sätt att samlas kring Gud igen (Apg 15:-16-17).
PREDIKAN SOM CENTRUM?
Vad är det viktigaste som sker i en Gudstjänst? Många menar att predikan är viktigast. Ett klassiskt sätt att tänka är att predikan (och därmed Bibeln) är Gudstjänstens centrum. Innan predikan läser vi texter och sjunger psalmer som helst ska beskriva predikans tema. Ibland ser vi sångerna som tonsatt undervisning. Eller så har vi modernare lovsång, men syftet är ändå att komma i stämning för predikan. Efteråt finns tid för reflektion över budskapet med lovsång som bakgrundsmusik.
Jag menar att Gud själv är Gudstjänstens centrum. Naturligtvis håller alla kristna med om det! Även de som menar att predikan är centrum tänker att Gud ytterst sett är i centrum. Problemet, såsom jag ser det, är dock att han många gånger i praktiken inte blir det. Jag menar att vi ibland sätter det vi gör framifrån scenen i centrum. Vi är fortfarande starkt influerade av en övertro på teoretisk kunskap och skolastiken där Gudstjänstlokalen blev ett klassrum. Missförstå mig inte, – jag älskar både att lyssna på undervisning och att själv undervisa. Jag tror att det är en viktig del av våra Gudstjänster.
Min poäng är följande: jag tror att vår direkta interaktion med Gud är Gudstjänstens centrum. Med andra ord: vår tillbedjan, bön och mottagandet av det som Gud ger oss. Relationen…
************************************
Dags att bli praktiska. Hur kan vi som församling ha Guds närvaro som en prioritet i våra samlingar? Hur välkomnar vi Guds närvaro i våra Gudstjänster? Som jag skrev i inledningen finns det naturligtvis inga magiska formler. Men jag tror att det finns några principer som inbjuder Honom att manifestera sig i vår gemenskap.
- TILLBEDJAN
Om jag måste välja en sak som en Gudstjänst inte kan vara utan så är det just tillbedjan. Gud tronar på vår lovsång (Ps 102:13 eng. övers.). När vi tillber Kungen bygger vi en tron i rummet som han kan ta plats på och regera från. Tillbedjan välkomnar och inbjuder Gud. När vi riktar vårt fokus på honom och förlorar oss i honom så manifesteras hans närvaro. Det är egentligen det naturligaste i världen, – att han blir synlig när en grupp människor så tydligt riktar sina inre spotlights mot honom!
Tillbedjan är central i himlen, därför är den även central på jorden. Vi är konungar och präster som gör andlig tjänst inför Guds tron genom tillbedjan & lovsång (1 Petr 2:9). När vi inser att vi är skapade för att dyrka Gud så påverkar det hur vi lägger upp Gudstjänsten. Då ser det inte ut såhär:
- En lovsång
- Välkomna
- En lovsång
- Information
- En lovsång
- Drama
- Predikan
- En lovsång
- Inbjudan till förbön & respons
- 10 min lovsång
Finn två fel!
För det första så avbryts tillbedjan hela tiden och portioneras ut som utfyllnad mellan andra punkter. Det är svårt att stiga in i Guds närvaro och fokusera på honom när man vet att man ska sitta ned och lyssna på information om tre minuter. För det andra så är tiden för tillbedjan för kort. Gud får inte tid att genomsyra och verka under någon del av mötet.
Bethel Church i Redding Californien har tillbedjan som en central värdering. Mötena inleds med ca en timmes oavbruten tillbedjan. Att många upplever att Guds närvaro är stark på deras samlingar kommer inte som en överaskning. Det sker regelbundet på Gudstjänsterna att människor blir helade under lovsången utan att någon har bett för dem. På samma sätt upptäcker allt fler församlingar tillbedjans centrala plats och ger den mer tid utan onödiga avbrott.
Ibland tror jag att vi behandlar tillbedjan lite slarvigt och inte ger den det utrymme och dignitet den förtjänar.
- LÅT ANDEN VERKA GENOM SITT FOLK
Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. (1 Kor 12:4-7)
När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. (1 Kor 14:26)
Gud vill visa sig och verka genom människor. Därför är det viktigt att vi får tillfälle att betjäna varandra under Gudstjänsten. Då bryter Guds rike fram och Guds närvaro manifesteras. När människor fungererar i det som Anden gett dem så skiftar atmosfären gradvis i ett rum. Som vi såg i förra delen av bloggserien så är handpåläggning någonting som Gud ofta använder för genomsyra oss med sin närvaro. Olika former av förbön, både organiserad och spontan, förlöser Guds närvaro över människors liv.
Vi är Andens tempel. Guds närvaro bor inom oss! När Jesu kropp på jorden (vi) betjänar varandra så förlöser vi Guds närvaro runtomkring oss.
Det är viktigt att förbön erbjuds i Gudstjänsterna på ett bra sätt. Vi behöver även arbeta med förbönsteamet och utrusta dem på olika sätt. Över tid kan vi forma en kultur där hela församlingen kommer för att betjäna och välsigna varandra på ett naturligt sätt under Gudstjänsten och andra samlingar.
- FORMA EN VÄCKELSEKULTUR
Jag tror att de två nycklarna ovan är avgörande. Men naturligtvis finns det fler faktorer som öppnar upp för Guds närvaro över en församling. Jag har inte utrymme att gå djupare in på dessa, men jag tror följande ingredienser i en väckelsekultur är förlösande: strategisk bön, vittnesbörd, undervisning om Guds godhet & Faderskärlek, att församling lär känna varandra och att trassliga relationer upprättas, undervisning om vår identitet i Kristus och att enskilda medlemmar och församlingen som helhet aktivt når människor med evangeliet.
AVSLUTANDE TANKAR
Jag hoppas att jag har gett lite inspiration, tips och utmaning! Kommentera gärna om du har frågor, kommentarer eller invändningar. Låt oss på olika sätt välkomna Guds närvaro i våra samlingar!