Samtidigt finns en dimension i denna fråga som enligt min mening lyser lite för mycket med sin frånvaro – nämligen att väckelse och förnyelse behöver gå hand i hand också med ett allvar. Ett djupgående skeende av Guds Ande kan nämligen inte annat än inbegripa sådana saker som syndabekännelse, omvändelse och ett liv i helgelse. Om detta bär både Bibeln och kyrkohistorien bud.

Det mönster som på så sätt kommer i dagen kan beskrivas på lite olika sätt. Ett är att ”Jesustjänsten” i normalfallet behöver föregås av ”Johannestjänsten”. I evangelierna är det tydligt att Johannes Döparen spelade en central roll för den förberedelse av Israel som Gud hade planerat för sitt folk. Runt Johannes samlades stora skaror av människor, men det som slår en modern bibelläsare är att Johannes hade ett till stora delar kärvt budskap. Redan innan han föddes säger ängeln om Johannes att ”många av Israels barn skall han omvända till Herren” (Luk 1:16). Jesus själv beskriver det som att Johannes ska ”bereda vägen” för Guds rike (Matt 11:10). Och i evangelierna får vi veta att detta innebar en förkunnelse om att Israel behövde omvända sig och tro – och därefter bära ”sådan frukt som hör till omvändelsen” (Matt 3:8).

Eller som man också kan uttrycka det hela: för att Gud genom Jesus skulle kunna göra vad han hade tänkt, var det nödvändigt att hans folk var berett. Att de hade insett allvaret i sin egen synd, och att de hade tagit konsekvenserna av denna sin insikt. Först då kunde den härlighet som hör samman med Jesustjänsten bli förlöst.

Ett annat sätt att beskriva detta är att vi i väckelsen blir kallade att gå från förgården in i det heliga. I Jerusalems tempel fanns det ett antal olika rum, och vart och ett av dessa representerade en ökande grad av gudsnärvaro. Av Bibelns texter förstår vi också att ”ribban” blev högre ju längre in man kom. Som exempel kunde sådant som var tillåtet på förgården vara direkt livsfarligt inne i det heliga. Kravet på lydnad ökade för varje ny avdelning.

Jag skriver inte detta för att vara någon form av ”party spoiler”. Men jag ser ändå ett behov av att i viss mån nyansera bilden. Framträngandet av Guds rike måste enligt Bibeln gå hand i hand både med dom och med frälsning. Dom över synd och falskhet, ljumhet och kompromiss – det är detta som är Johannestjänstens ärende. Men självklart också med förlåtelse, helande och befrielse – just det som Jesus har kommit till världen för att ge oss.

En djupgående väckelse bland Guds folk går inte att tänka sig utan att båda dessa dimensioner finns på plats. Guds Ande har kommit till den här världen för att överbevisa oss alla om ”synd och rättfärdighet och dom” (Joh 16:8). Att be om andlig förnyelse måste därmed vara detsamma som att välkomna också Guds heliga och renande eld.

Och o, att den redan brann!

Ursprungligen publicerad i tidningen Världen idag

För en muntlig undervisning om Johannestjänsten, se följande lektion från distanslärjungaskolan I Mästarens fotspår:

”Frikyrkan må en gång ha varit en profetisk röst till kyrkan och gett betydelsefulla bidrag till samhällsutvecklingen. Men gränsdragningen mellan troende och icke troende har inte bara gett de troende en kristen identitet utan även hindrat tvivlaren från att identifiera sig som kristen. Man måste vara ganska religiöst tondöv om man inte märker att numera finns ett utbrett behov och kanske till och med längtan efter en kristen identitet i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Om vi ska förvänta en folkväckelse i vårt land kan endast en inkluderande kyrka som Svenska kyrkan vara plattform och instrument.”

När en framträdande frikyrkoprofil som Lennart Thörn uttrycker sig på detta sätt, förstår man att frikyrkligheten är i kris. Det som Thörn skriver är ju i klartext att det krävs en folkkyrka som inte gör någon uppdelning mellan troende och icke troende för att kunna få ett genomslag i de svenska folkdjupen. Ja, han använder t o m ordet ”väckelse” om den typ av andligt skeende som han på så sätt hoppas få uppleva.

Det är bara det att väckelse överallt annars i världen inte handlar om tvivlande människor som trots sin vacklande hållning till Kristus får ikläda sig en ”kristen identitet”. Väckelse handlar om att Guds rike får invadera våra liv till en verklig, djupgående och bestående förvandling. Och inte minst viktigt: detta är Guds verk och inte vårt. Väckelse handlar inte om att vi så smått finslipar vårt eget livsprojekt, utan att vi ger hela detta projekt till den Gud som har skapat oss. Därav det i Bibeln så vanligt förekommande ordet ”omvändelse” – ett begrepp som tycks förlora mycket av sin innebörd om det som Thörn skriver är sant.

Men detta vill jag inte säga att kyrkan inte skulle vara öppen för tvivlarna. Min poäng är att kyrkan aldrig kan ha tvivlet som bas – utan tron. När Jesus kom hit till världen inledde han sin förkunnargärning med orden: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium” (Mark 1:15). Notera brådskan: Guds rike är här – nu! Det väller fram som en flodvåg, det invaderar era liv … Därför behöver ni omvända er – om ni inte gör det, går ni miste om det som jag har tänkt för er.

Det är skarpa linjer. Innanför eller utanför. ”Vill ni ta emot det jag har att komma med, eller vill ni avvisa det?” Evangelierna är fulla av berättelser både om människor som tar emot Jesus och hans budskap och sådana som går miste om det som Herren hade tänkt för dem. Utan omvändelse – ingen förvandling.

Utifrån detta tror jag alltså att Lennart Thörn är på helt fel väg i sitt resonemang. Jag tror inte på exkluderande församlingar där man måste vara färdig för att få vara med i gemenskapen. Men jag tror på frimodiga församlingar som pekar på den förvandling som kan ske i våra liv om och endast om vi gör ett tydligt avstamp för Jesus i våra liv. Som på detta sätt också blir en motvikt till det omkringliggande samhället, ett radikalt och annorlunda alternativ till det som denna värld har att erbjuda.

Faktum är att jag tror att detta är den enda form av kristendom som i förlängningen kan leda till en verklig väckelse – i Sverige och i andra länder.

För en muntlig undervisning på detta tema, se följande lektion från distanslärjungaskolan I Mästarens fotspår: