BAKGRUND 1: ATT CAMPA KRING GUDS NÄRVARO

Under Israels fyrtio år i öknen så leddes de av en molnstod om dagen och en eldpelare om natten. Det var ingen allmän övernaturlig manifestation utan Gud själv som var närvarande med sitt folk. Guds härlighet vilade över Tabernaklet dygnet runt. De tolv stammarna tältade efter ett givet mönster med Gud i centrum. Frågan för Israels folk var aldrig ”finns Gud?”. Han var mitt framför ögonen på dem! Frågan var vilken Gud de skulle tillbe och om de ville följa honom.

Jag tycker detta är en vacker mönsterbild för församlingen. Vi samlas inte kring ett program, en scen, eller ett lovsångsteam. Faktum är att vi inte ens samlas kring en predikan. Alla dessa saker är bra och kan i bästa fall vara en hjälp för oss. Jag tror dock att församlingen ska samlas kring Guds närvaro.

BAKGRUND 2: DAVIDS TABERNAKEL


År 1050 f.kr. förde kung David arken till Jerusalem och ställde den i ett tält (2 Samuel 6, 1 Krön 13-16). Arken var kvar där i 40 år innan den flyttades till templet  (2 Krön 5-7). David utsedde musiker, präster och sångare till att tillbe Gud inför arken. I 40 år pågick ständig lovsång & tillbedjan i Davids tabernakel! Guds manifesterade närvaro vilade över arken, så tillbedjan och bön skedde i Guds närvaro. Lukas skriver i Apostlagärningarna om hur Gud vill upprätta detta sätt att samlas kring Gud igen (Apg 15:-16-17).

PREDIKAN SOM CENTRUM?


Vad är det viktigaste som sker i en Gudstjänst? Många menar att predikan är viktigast. Ett klassiskt sätt att tänka är att predikan (och därmed Bibeln) är Gudstjänstens centrum. Innan predikan läser vi texter och sjunger psalmer som helst ska beskriva predikans tema. Ibland ser vi sångerna som tonsatt undervisning. Eller så har vi modernare lovsång, men syftet är ändå att komma i stämning för predikan. Efteråt finns tid för reflektion över budskapet med lovsång som bakgrundsmusik.

Jag menar att Gud själv är Gudstjänstens centrum. Naturligtvis håller alla kristna med om det! Även de som menar att predikan är centrum tänker att Gud ytterst sett är i centrum. Problemet, såsom jag ser det, är dock att han många gånger i praktiken inte blir det. Jag menar att vi ibland sätter det vi gör framifrån scenen i centrum. Vi är fortfarande starkt influerade av en övertro på teoretisk kunskap och skolastiken där Gudstjänstlokalen blev ett klassrum. Missförstå mig inte, – jag älskar både att lyssna på undervisning och att själv undervisa. Jag tror att det är en viktig del av våra Gudstjänster.

Min poäng är följande: jag tror att vår direkta interaktion med Gud är Gudstjänstens centrum. Med andra ord: vår tillbedjan, bön och mottagandet av det som Gud ger oss. Relationen… 

************************************

Dags att bli praktiska. Hur kan vi som församling ha Guds närvaro som en prioritet i våra samlingar? Hur välkomnar vi Guds närvaro i våra Gudstjänster? Som jag skrev i inledningen finns det naturligtvis inga magiska formler. Men jag tror att det finns några principer som inbjuder Honom att manifestera sig i vår gemenskap.

1. TILLBEDJAN


Om jag måste välja en sak som en Gudstjänst inte kan vara utan så är det just tillbedjan. Gud tronar på vår lovsång (Ps 102:13 eng. övers.). När vi tillber Kungen bygger vi en tron i rummet som han kan ta plats på och regera från. Tillbedjan välkomnar och inbjuder Gud. När vi riktar vårt fokus på honom och förlorar oss i honom så manifesteras hans närvaro. Det är egentligen det naturligaste i världen, – att han blir synlig när en grupp människor så tydligt riktar sina inre spotlights mot honom!

Tillbedjan är central i himlen, därför är den även central på jorden. Vi är konungar och präster som gör andlig tjänst inför Guds tron genom tillbedjan & lovsång (1 Petr 2:9). När vi inser att vi är skapade för att dyrka Gud så påverkar det hur vi lägger upp Gudstjänsten. Då ser det inte ut såhär:

• En lovsång
• Välkomna
• En lovsång
• Information
• En lovsång
• Drama
• Predikan
• En lovsång
• Inbjudan till förbön & respons
• 10 min lovsång

Finn två fel!

För det första så avbryts tillbedjan hela tiden och portioneras ut som utfyllnad mellan andra punkter. Det är svårt att stiga in i Guds närvaro och fokusera på honom  när man vet att man ska sitta ned och lyssna på information om tre minuter. För det andra så är tiden för tillbedjan för kort. Gud får inte tid att genomsyra och verka under någon del av mötet.

Bethel Church i Redding Californien har tillbedjan som en central värdering. Mötena inleds med ca en timmes oavbruten tillbedjan. Att många upplever att Guds närvaro är stark på deras samlingar kommer inte som en överaskning. Det sker regelbundet på Gudstjänsterna att människor blir helade under lovsången utan att någon har bett för dem. På samma sätt upptäcker allt fler församlingar tillbedjans centrala plats och ger den mer tid utan onödiga avbrott.

Ibland tror jag att vi behandlar tillbedjan lite slarvigt och inte ger den det utrymme och dignitet den förtjänar.

2. LÅT ANDEN VERKA GENOM SITT FOLK

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. (1 Kor 12:4-7)

När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. (1 Kor 14:26)

Gud vill visa sig och verka genom människor. Därför är det viktigt att vi får tillfälle att betjäna varandra under Gudstjänsten. Då bryter Guds rike fram och Guds närvaro manifesteras. När människor fungererar i det som Anden gett dem så skiftar atmosfären gradvis i ett rum. Som vi såg i förra delen av bloggserien så är handpåläggning någonting som Gud ofta använder för genomsyra oss med sin närvaro. Olika former av förbön, både organiserad och spontan, förlöser Guds närvaro över människors liv.

Vi är Andens tempel. Guds närvaro bor inom oss! När Jesu kropp på jorden (vi) betjänar varandra så förlöser vi Guds närvaro runtomkring oss.

Det är viktigt att förbön erbjuds i Gudstjänsterna på ett bra sätt. Vi behöver även arbeta med förbönsteamet och utrusta dem på olika sätt. Över tid kan vi forma en kultur där hela församlingen kommer för att betjäna och välsigna varandra på ett naturligt sätt under Gudstjänsten och andra samlingar.

3. FORMA EN VÄCKELSEKULTUR


Jag tror att de två nycklarna ovan är avgörande. Men naturligtvis finns det fler faktorer som öppnar upp för Guds närvaro över en församling. Jag har inte utrymme att gå djupare in på dessa, men jag tror följande ingredienser i en väckelsekultur är förlösande: strategisk bön, vittnesbörd, undervisning om Guds godhet & Faderskärlek, att församling lär känna varandra och att trassliga relationer  upprättas, undervisning om vår identitet i Kristus och att enskilda medlemmar och församlingen som helhet aktivt når människor med evangeliet.

AVSLUTANDE TANKAR


Jag hoppas att jag har gett lite inspiration, tips och utmaning!
Kommentera gärna om du har frågor, kommentarer eller invändningar.
Låt oss på olika sätt välkomna Guds närvaro i våra samlingar!

1. SÖK IVRIGT OCH LÄNGTA EFTER MER!

Eagerly desire the gifts of the Spirit (1 Kor 14:1 NIV)

De svenska översättningarna väljer av någon anledning att inte översätta ordet ”ivrigt” i grundtexten. Paulus ger oss här en nyckel till att söka mer av Andens kraft: ett ivrigt längtande och sökande! Vi tänker ibland: ”Gud vet vad jag behöver och ger mig det när han vill, så jag bara sitter här och väntar”. Det kan låta fint men är obibliskt. Jesus säger att det är den som söker som finner, ber som får och att dörren ska öppnas för den som knackar (Matt 7:8). Så be Gud om längtan efter mer av Honom och be sedan regelbundet om mer! Ha denna attityd i praktiserandet av resten av tipsen nedan!

2. TA EMOT GUDS ÖVERNATURLIGA BÖNEHJÄLP

Den som talar i tungor bygger upp sig själv (1 Kor 14:4)

Gud har skapat en andlig gåva som kallas för tungotalets gåva, – d.v.s. ”språkets gåva”. Det är ett övernaturligt bönespråk (ibland riktigt existerande språk) som endast Gud förstår. Anden vet vad vi behöver be om och ger oss ett språkflöde som vi riktar till Gud. När man ber i Anden (Paulus kallar det så) så byggs vi upp på insidan. Det är som spiritual bodybuilding! Många berättar om hur de upplevt nya dimensioner av Guds närvaro och kraft efter att de tagit emot tungotalets gåva. Jag tror inte att alla måste söka tungotalets gåva men att alla som vill kan ta emot den – gåvan är tillgänglig för alla. Jag har tyvärr inte utrymme att gå in på detaljer, men det finns två sätt att ta emot gåvan:

1. ”Automat”. Man ber själv eller får förbön och helt plötsligt så aktiveras man i gåvan och börjar be i Anden.
2. ”Manuell”. Man får gåvan men behöver tillsammans med Anden aktivt öppna presenten genom att börja tala lite i tro. Anden finns med och formar och till slut är tejpen och pappret av och det riktiga språket tar form.

Det går att ta emot gåvan hemma själv (det gjorde min fru) eller så kan man få coachning och förbön av någon med erfarenhet. Alla har dock inte förståelse för alternativ nr 2 ovan utan kanske ber en stund för dig och sedan frågar om det hänt något. Om du inte får det ”automatiskt” vid sådan bön så hitta en person som även förstår tvåan och kan guida dig.

3. TA ANSVAR FÖR DITT EGET DRICKANDE!

Vad menar pastorn med detta??! Paulus uppmanar oss att inte berusa oss med vin utan låta oss uppfyllas med Anden (Ef 5:18). Han liknar alltså uppfyllandet av Anden med drickande. Precis som att vi kan välja att berusa oss med vin, så kan vi välja att dricka av Anden. Vi dricker av Anden genom att läsa Bibeln, vila i Guds närhet, be, tillbe, be i Anden, ta emot förbön m.m. Direkt när vi riktar vårt inre mot Gud så börjar han genomsyra oss med sin närvaro. Men vi läcker! Vi kan inte leva på det levande vattnet från gårdagen, lika lite som Israels folk kunde leva på gårdagens manna.

”You can have as much of God’s presence,
as you are willing to jealously guard.” – Bill Johnson

Begränsningen är aldrig på Guds sida. Han vill genomsyra oss fullständigt! Frågan är om vi lever liv som kan förvalta och bära det han ger oss? Gud vill inte ger oss mer än vi klarar av. Därför behöver vi ta ansvar för vårt eget drickande, och själva börja dricka av Honom varje dag. Att låta ledare och Gudstjänster skedmata oss några gånger i veckan är inte tillräckligt. Vi vill ofta ha quick fixes och genvägar till ett liv i Guds närvaro. Men faktum är att det kristna livet stavas r-e-l-a-t-i-o-n

4. SÖK HANDPÅLÄGGNING OCH HOTSPOTS


Frikyrkan i Sverige har generellt lite erfarenhet och teologisk reflektion kring läran om handpåläggning. Paulus listar den som en av det kristna livets fem grunddoktriner (Heb 6:1-2). Bibeln ger oss mer än nio exempel på där Andens gåvor och närvaro överförs genom handpåläggning och förbön. Gud älskar att använda människor för att utföra saker på jorden och i våra liv! Andens liv och kraft är inget undantag. Jag har själv flera ”före-efter” kopplat till tillfällen då personer som har mycket av Guds närvaro över sina liv lagt händerna på mig och bett. Så ta varje tillfälle och sök förbön!

Jag märker att många har svårt för tanken att de skulle behöva besöka en viss plats för att ta del av någonting som Gud gör. Detta kommer regelbundet upp till ytan när rapporter når oss om att Gud verkar starkt någonstans. ”Varför skulle Gud vilja att jag åker till England när han kan möta mig i Sverige?” ”Varför ska jag åka till andra sidan stan till den församlingen när jag brukar gå i en annan?” ”Gud är lika närvarande överallt!” ”Om Gud vill ge mig något kan han göra det lika mycket hemma i mitt vardagsrum”.

Om du har läst tidigare delar (särskilt del 3: Kan Gud vara mer eller mindre närvarande?) så ser du att dessa uttalanden är problematiska. Jag skulle t.o.m. vilja säga att de är obibliska. Tänker på historien om den spetälska Naman. Han kände sig förolämpad av att behöva besöka en viss flod i ett annat land för att bli helad från sin sjukdom (2 Kung 5). Ibland ber Gud oss att besöka en viss person eller en viss plats. Allting sker inte vid vårt köksbord.

På Gamla Testamentets tid så verkade Gud starkare i Israel än i resten av världen. Det fanns vissa profeter som verkade tydligare i Guds närvaro och kraft än andra även inom Israel. På Jesu tid fanns bara Guds rike som ett senapskorn i Jesu person och började sedan spridas genom hans efterföljare. Anden föll först över Jerusalem. De som var närvarande i den övre salen fick en dimension av Andens liv som de som inte var närvarande gick miste om (Apg 2). När Filippus senare ledde många till tro i Samarien så skickade apostlarna i Jerusalem en grupp som kom och lade händerna på de nyomvända så att de fick del av den utgjutelse som skett i Jerusalem (Apg 8). Hade vi bott några mil utanför Jerusalem så hade antingen personer behövt besöka oss eller så hade vi behövt besöka Jerusalem. Genom hela kyrkohistorien så ser vi hur Guds förnyelse börjar i en person, grupp eller församling. Sedan sprids den genom att de besöker andra platser eller att människor kommer dit. Azusa street och Pingstväckelsen är ett modernt exempel på detta. Hade alla stannat hemma hade Pingstväckelsen inte spridit sig över hela världen. Guds väckelseeld har alltid främst spridits geografiskt genom människor.

Jag tror inte att motståndet mot läran om handpåläggning och hotspots främst bottnar i högmod och ovilja att acceptera att vi behöver det Gud gör i någon annan församling. Jag tror huvudproblemet är att många aldrig hört ett bibelstudium i ämnet eller läst väckelsehistoria. Hur som helst, – gör som Bill Johnson uppmanar: ”Follow signs and wonders until they follow you”. Det handlar inte om att fokusera på människor eller inte tro att Gud kan verka överallt, det handlar om att inse att Gud alltid har gjort unika saker genom olika människor och församlingar. Vill du läsa mer om just handpåläggning så klicka här.

5. HITTA EN GEMENSKAP DÄR DU KAN BRINNA


När jag och min fru läste på lärjungaskolan Worldshapers Academy i England så sa vår pastor följande:

It’s your responsibility to keep the flame burning. If you are dying spiritually in your church, it’s your responsibility to find another church. Move to another city if necessary.

Vi underskattar ofta hur extremt viktig vår miljö är för vår andliga hälsa. Vi har ofta ett andligt ”Rambo-ideal” där vi tänker att det är ”jag, min Bibel och Gud.” Gudsrelationen och lärjungaskapet blir ett soloprojekt som vi ska klara av på egen hand oavsett omständigheter. Naturligtvis önskar vi alla att vi skulle lyckas hålla oss brinnande oavsett var vi befinner oss. Ett vackert ideal men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Sanningen är att det är vanligt att människor slocknar och tappar fokus just på grund av att de stannar kvar för länge i ett sammanhang där de inte får näring.

Vår pastor i England berättade om hur han varit med i en viss kyrka i Danmark innan han flyttade till England för att plantera församlingen som Worldshapers sedan utgick ifrån. Han och flera andra var mycket frustrerade över läget i kyrkan. De kände hur de sakta dränerades. Men alla ville verkligen ha med Gud att göra. De försökte till viss del förändra församlingen men lyckades inte. Vår pastor och hans fru bestämde sig då för att flytta. De andra stannade kvar. Idag finns de andra fortfarande kvar i församlingen men har förlorat all andlig vitalitet och är nu bittra bänksittare. Till slut förlorade de det de en gång hade.

Min poäng är följande: det är vårt ansvar att finnas i en miljö där vi växer och får möjlighet att betjäna andra! Ibland vill Gud defintivt att vi ska stanna kvar i ett svårt sammanhang för att ”be the change”, men ibland är det dags att dra vidare. En falsk pliktkänsla kan ibland förblinda oss för vårt eget bästa (och därmed även andras bästa). Om vi väljer att stanna kvar trots bristande näring så behöver vi hitta oaser på annat håll där vi får input och bönegemenskap.

Vad jag INTE säger: att man bör åka runt bland kyrkor som en kräsen konsument och dra vidare direkt något inte faller i smaken. Jag förepråkar att man aktivt finns med i en lokal församling och tjänar på de sätt man kan.

6. LIVING WITH THE DOVE IN MIND


Tänk om den helige Ande satt som en duva på din axel! Hur skulle du då agera under dagen? Varje steg skulle du ta med duvan i åtanke. Ett felsteg och duvan skulle skrämmas och lyfta. Liknelsen haltar förstås lite. Anden blir inte rädd och lämnar oss inte om vi syndar eller gör misstag, men Bibeln lär oss att vi kan bedröva och kväva Anden. Bedröva genom att synda. Kväva genom att inte ge honom utrymme. Även om Anden inte lämnar oss så kan vår livsstil minska Guds närvaro i våra liv. Så låt oss leva med Duvan i åtanke!

AVSLUTANDE TANKAR


Som du förstår finns det fler sätt att öka Guds närvaro över våra liv! Utrymmet tillåter dock inte mera.
Jag inser att några av punkterna ovan kan provocera. Tänker särskilt på nr 4 & 5. Hoppas du låter dig utmanas och kommentera gärna och kom med invändningar, frågor m.m!

HUR UPPLEVER VI GUDS NÄRVARO?

1. Inte alls!


Detta är en mycket vanlig reaktion! Gud gör saker i våra liv dagligen utan att vi känner någonting speciellt. Vi går troligen rakt igenom änglar regelbundet utan att vi märker det. Vi poängterar alltid för ungdomarna att vi aldrig söker en känsla eller upplevelse utan Gud själv och att han ska forma och utrusta oss. Relationen och frukten är viktigare än eventuella känslor som är kopplade till det Han gör.

2. På insidan

Vi kan uppleva Guds närvaro inom oss: frid, glädje, kärlek, lättnad, överbevisning m.m. Man kan också känna rysningar, värme eller strömmar av något som upplevs som elektrisk kraft.

3. Fysiskt


Vi kan även reagera fysiskt på Guds närvaro: falla, skaka, yrhet, ryckningar, skratt, gråt m.m. Dessa är naturliga reaktion på att våra kroppar kommer i kontakt med en stark andlig kraftkälla. Det är som om vi stoppar fingrarna in i ett kontaktuttag!

Vilket av dessa tre sätt som vi reagerar på är helt oviktigt. Poängen är nämligen aldrig en viss känsla eller upplevelse, utan gemenskap och relation med Gud. De som inte reagerar lika dramatiskt blir tyvärr ofta lite avundsjuka på de som gör det. Det är dock en myt att det är så otroligt fantastiskt att möta Gud på det sättet. Personen vars hand vibrerar känner kanske just det: – att hans hand vibrerar! Testa att skaka din hand litegrand. Kom igen. GÖR DET! Känns det underbart? Tänkte väl det. Min fru brukar säga att hon hellre sitter hemma och känner Guds frid inombords än att hennes kropp skakar och faller men att det inte känns någonting särskilt på insidan. Bara för att man reagerar fysiskt betyder inte det att man känner närhet till Gud eller att det känns mycket på insidan.

Vill du läsa mer om fysiska reaktioner så klicka här för att komma till ett inlägg om just detta. Emmanuel Hai har även skrivit bra om ämnet här.

TRE VIKTIGA SANNINGAR

1. Gud kan röra vid oss utan att vi reagerar fysiskt!

Gud kan möta, utrusta och förvandla oss utan att fysiska reaktioner sker. Ett möte med Gud behöver inte nödvändigtvis vara djupare, starkare eller viktigare bara för att reaktionerna är mer dramatiska. Låt säga att jag står i en förbönstunnel och ber för folk som går förbi. Först kommer någon som skakar nåt så in i norden: armarna fladdar, benen sviktar, tänderna skallrar, och till och med hans skosnören faller i anden. Sen kommer en annan person som verkar oberörd: inget armfladdrande, tandskaller, eller skosnörsfallande. Jag tänker då INTE att wow vad den första personen blev berörd, och sen “jaha, här gör inte Gud något”.

2. Vi är alla unika!


Alla reagerar olika tydligt och på olika sätt på Guds närvaro. Vissa personer reagerar alltid, andra gör det ibland, andra aldrig. Vissa reagerar mkt under en viss tidsperiod i livet, det kan komma och gå lite grand, andra gör det hela livet. Att någon ofta berörs fysiskt är inte ett tecken på andlig mognad eller stark utrustning i Andens gåvor.

3. Vi söker aldrig fysiska reaktioner eller känslor!


Vi söker Gud. Klicka här för att läsa mer om hur jag tänker kring just känslor & Gudsmöten m.m.

VARFÖR REAGERAR VI SÅ OLIKA?


Jag får ständigt denna fråga! Tyvärr är Bibeln tyst på detta område. Alltså kan vi välja att säga ”jag vet inte” eller att spekulera. Jag väljer naturligtvis att spekulera!

1. Vi är olika på insidan


Vi har alla olika personligheter. Vår personlighet påverkar oss på djupet. Jag tror att varje människa har som olika ”kopplingar” mellan ande, kropp och själ. Vi är så att säga ”wired differently”. Se ande, själ och kropp som tre delar i en cirkel. Tänk att varje person har unika ledningar dragna mellan dessa. När Gud rör vid en persons ande så ger det tydliga ”bieffekter” i kroppen, men samma ingripande i en annan person kan få andra reaktionsmönster. Jag tror också att vi alla har olika andliga språk. D.v.s. sätt som vi helst och bäst möter Gud på. Jag kommer troligen att göra en bloggserie om de andliga språken framöver.

2. Vi har olika kallelse och smörjelse


Eftersom Gud ger oss gåvor och kraft till olika saker och lägger dessa inom oss, så borde detta påverka hur vi upplever Gud. De som har gåvan att skilja mellan andar säger också också att olika slags änglar följer oss beroende på vår kallelse, vilket säkert också påverkar. Ingen kallelse är bättre eller andligare än en annan, de är bara olika.

3. Vi är i olika faser av livet


Gud gör olika saker i oss alla! Dessutom påverkas vi av vad vi tänker på, utvecklas i just nu, brottas med, möter i livet m.m.

POÄNG: VI VET INTE, DET SPELAR INGEN ROLL & VÅRA REAKTIONER ÄR INGEN MÄTARE PÅ ANDLIGHET ELLER GUDSRELATION! Men jag har märkt att det kan vara skönt för somliga att kunna ana något av detta mysterium.

AVSLUTANDE TANKAR

Jag tror att det är viktigt att vi vågar sätta ord på dessa saker och undervisa om det. I en kultur där Gud verkar med kraft så är dessa frågor något som ALLA har och brottas med i olika grad. Även om ens församling inte regelbundet präglas av tydliga kraftmöten så är det ändå bra att förstå dessa saker. Ställ gärna frågor om du undrar över något eller kom med invändningar!

GUDS ALLMÄNNA & MANIFESTERADE NÄRVARO


Jag skriver till 100 % under på att Gud är allestädes närvarande. Det finns ingen plats eller människa som undgår hans blick, som han inte kan nå:

Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. (Ps 138-5-10)

Frågan är egentligen hur vi definierar ordet närvaro. Definierar vi närvaro som att se allt, veta allt och kunna gripa in överallt så håller jag med om att Gud är lika närvarande överallt. Men jag menar att det finns mer i begreppet närvaro. Faktum är att jag skulle vilja påstå att de ”ingredienser” som utgör Guds närvaro (se förra delen) inte alls är lika närvarande överallt. Den helige Ande bor i alla som följer Jesus, men inte i de som inte gör det. Guds härlighet i Gamla Testamentet var på vissa platser och inte på andra. På samma sätt är änglarnas aktivitet inte lika stor överallt. Andens kraft och smörjelse vilar inte lika starkt över alla kristna. Jag menar alltså att det vi försöker beskriva med ordet Guds närvaro går att förstå bättre om vi inte tänker oss att Guds närvaro är likadan överallt.

Såhär skulle man kunna uttrycka det: Guds allmänna närvaro är överallt men inte hans manifesterade närvaro (=uppenbarade/uttryckta). Guds allmänna närvaro är att Gud ser allt, vet allt och kan nå överallt. Denna bloggserie handlar om Guds manifesterade närvaro: den atmosfär och substans som finns hos Fadern, Sonen och den helige Ande. När denna närvaro omsluter en människa eller fyller ett rum så kan man säga att Guds allmänna närvaro manifesteras.

GUDS NÄRVARO & GUDS RIKE


Detta sätt att tänka är grundläggande för hela Gudsrikestanken. Jesus sa att Guds rike planterats på jorden som ett senapskorn. Paulus lär oss att Guds rike är rättfärdighet och glädje i den helige Ande (Rom 14:17). Jesus smörjs med Andens kraft för att utbreda riket (Apg 10:38; Luk 4:18ff). Guds rike och den helige Ande hör samman. När Guds rike bryter fram så manifesteras Guds närvaro. Ibland följs de båda åt så parallellt att det är svårt att säga vilken som föregår den andre. Ju mer Guds rike utbreds desto mer manifesteras alltså Guds närvaro på jorden.

Gud tvingar sig aldrig på en människa. Hans rike utbreds inte genom våld eller tvång. På samma sätt tvingar han inte på jorden sin manifesterade närvaro. Gud söker efter tempel att fylla (oss) och efter platser där han kan låta sin närvaro vila i större mått än vad han kan över en enskild individ. Gud söker efter en inbjudan från jorden. Som jordens förvaltare så är vi ”gatekeepers”, som genom vår fria vilja väljer om vi öppnar dörren för Gud. Naturligtvis verkar Gud även utanför vår medverkan, men det är inte hans generella sätt att göra saker.

KOM HELIGE ANDE!

Låt er uppfyllas av Anden. (Ef 5:18b)

Paulus uppmanar de troende i Efesos att låta sig uppfyllas av Anden. Den grekiska grundtexten visar oss att detta är något vi ständigt bör göra, alltså skulle det kunna översättas: ”Låt er regelbundet/ofta/ständigt uppfyllas av Anden”. Alltså kan man som kristen välja att inte låta sig genomsyras av Anden. Alla kristna har fått Anden planterat som ett frö inombords, men alla ger inte Anden lika mycket utrymme. Därför är Guds närvaro är inte lika stark i/över alla kristna. Jag ser detta som någonting positivt, då det innebär att vi alla har samma möjlighet att söka, ta emot och bära mer av honom (mer om det i del 5).

”Helige Ande, kom över honom”. ”Gud, fyll denna plats med din närvaro”, ”Kom helige Ande”, ”Gud låt din närvaro vara stark under mötet”. Alla dessa böner är meningslösa om inte Guds närvaro och inflytande kan variera i en människas liv, en plats eller i en situation. Guds allmänna närvaro är alltid samma, men inte hans manifesterade. Våra böner gör skillnad och inbjuder Gud att göra saker.

HOTSPOTS


Som jag skrev i del ett så är det omöjligt att reflektera kring Guds närvaro utan att lyssna till kyrkans erfarenhet. Genom hela kyrkohistorien så har kristna upplevt hur Gud vilar på ett särskilt sätt över vissa platser. Många vittnar om viktiga möten med Gud som är kopplat till en viss plats. Det är svårt att bortse från att Guds närvaro verkar manifesteras starkare i vissa församlingar än i andra. Även inom en församling kan Guds närvaro variera mellan samlingarna. Gud älskar naturligtvis alla församlingar lika mycket och är lika allmännt närvarande överallt. Jag tror också att han vill att hans närvaro ska vara lika tydligt manifesterad överallt. Men jag tror inte att den är det. Precis som att Guds närvaro kan variera över enskilda individer så kan den variera över grupper av människor och sammanhang. Jag kommer att gå in på faktorer som välkomnar Guds närvaro att manifestera sig i del 5.

Somliga försöker bortförklara att Guds närvaro är starkare på vissa platser genom att peka på psykologiska faktorer. Exempel: jag vet att Gud gjort mycket på en viss plats så när jag åker dit så har jag en större förväntan och tro än när jag besöker min egen församling. Jag tror absolut att det är en bidragande faktor men det förklarar inte allt. När alla dessa saker började ske på platsen för första gången så fanns det ju ingen sådan förväntan, eller hur?

Vi hade besök från en person från UMU på Kingdom Culture, ett förnyelsemöte vi har en gång i månaden. Efter mötet kände hon för att dansa inför Gud och började dansa fram genom mittgången. Plötsligt tog det stopp! Det var som osynlig mur av Guds närvaro. Efter några försök fick hon ta en omväg! Det händer i ungdomsverksamheten att det under en samling finns en plats i rummet där flera i princip inte klarar av att närma sig eftersom intensiteten av Guds närvaro är för stark.Det händer att Gud verkar på ett särskilt sätt på en viss yta av rummet.

Innan ett möte på #KCK12 (Kingdom Culture konferens) där jag skulle predika  i november så var jag nedtyngd och distraherad. Jag hade haft sjukstuga med sonen hela dagen och Julia hade precis fått åka in till akuten med honom. Jag fick förbön. Ingenting hände. Jag gick runt i rummet och bad, men det släppte inte. Hörde av någon i lovsångsteamet att Guds närvaro varit mycket påtaglig på scenen under soundcheck. Går upp på scenen och känner omedelbart en ökning av Guds kraft över mig. Rör mig runt på scenen och börjar känna en lättnad. När jag kommer till en viss plats så nästan fördubblas närvaron, – jag känner glädje bubbla upp inom mig och all oro och tyngd släpper omedelbart! Flera andra upplevde senare liknande saker på just den platsen på scenen.

Det är säkert flera av er som känner er utmanade av eller tveksamma inför det jag just berättat (tro mig, detta utmanar mig med!). Men detta är en del av min vardag, vare sig jag vill det eller inte. En reflektion kring Guds närvaro som inte kan innefatta dessa saker är orelevant både för mig och våra ungdomar. Varför varierar då Guds närvaro på detta sätt? När det kommer till platser så tror jag det har att göra med att Guds rike brutit igenom på detta sätt där och denna slags närvaro har välkomnats. När det kommer till olika hotspots på en plats så tror jag ofta att det är änglar som ”råkar” stå där. Vem vet? Det jag dock vet är att vår ungdomsgrupp och många genom kyrkohistorien har erfarenhet av att Guds manifesterade närvaro kan vara starkare på vissa platser.

AVSLUTANDE TANKAR


Slutligen så vill jag betona en viktig sak. Guds närvaro är inte en upplevelse. Hans närvaro är inte en känsla. Den har en egen substans och materia (i övernaturlig bemärkelse) och existerar oberoende om någon känner eller ser den. Bara för att ingen av de förbipasserande märkte att det blåste några löv tvärs över gatan så innebär det inte att löven inte flög förbi! Guds närvaro kan vara mycket påtaglig över en grupp människor utan att de märker det. Gud kan göra viktiga saker i våra liv utan att vi känner någonting speciellt. Vi söker aldrig känslor.

Hoppas att inlägget varit till hjälp för dig! Denna del i bloggserien kräver lite mer tankeverkstad, så fråga gärna om det är något som känns oklart. Min bön för dig är att Gud ska öka din längtan efter mer av Honom!

Det kan komma som en överaskning när man inser att uttrycket ”Guds närvaro” inte finns i Bibeln! Guds närvaro finns i Bibeln, men kallas andra saker. Guds närvaro är ett samlingsnamn vi använder för att beskriva flera saker som är sammankopplade med varandra. Jag kommer snart att gå in på dessa ”ingredienser”.

GUDS PARFYM


Här är min defintion av Guds närvaro:

“Den atmosfär och substans som finns hos Fadern, Sonen & den helige Ande.”

Tänk parfym! Ni vet när ni sitter på bussen en varm sommardag och hamnar bakom någon som har en sån där otäck tung rysk parfym. Det känns som att man sitter och badar bastu innuti ett gelehallon och man vill ut.  Man kan säga att Guds närvaro är Guds (ljuvliga!) parfym. När han är nära oss så kan vi känna den, när han omfamnar oss eller rör vid oss eller gör olika saker i våra liv så omsluts vi av hans närvaro, även om vi inte alltid märker av den. Om jag sprutar på mig lite parfym så är parfymen inte en del av mig, jag är ju inte min parfym, –  men Guds närvaro strömmar från Gud och är en del av honom. Det går  inte att skilja Guds närvaro från Gud som person.

INGREDIENSER I GUDS NÄRVARO


Som jag skrev tidigare är Guds närvaro ett samlingsnamn för olika bibliska begrepp.

1. Den helige Ande


Den helige Ande är efter Pingstdagen utgjuten över jorden. Ingen del av treenigheten är oss närmre än den helige Ande, – han bor ju inom oss! Han talar till oss, formar oss, utrustar oss och hjälper oss från insidan. Ofta när människor upplever Guds närvaro i Nya Testamentet så beskrivs det som att de uppfylldes av, tog emot eller döptes i Anden. Resultatet av Andens verk i våra liv är bl.a. kärlek, frid och glädje. Man skulle kunna säga att dessa tre är grundämnen i Guds närvaro.

2. Andens kraft och smörjelse


I den första ingrediensen så fokuserade jag på Andens inre verk. I Gamla Testamentet smorde man människor med olja som en symbol på Andens närvaro och kraft. Även i NT används ordet ”smörjelse” som Andens kraft över oss för tjänst.

Hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. (Apg 10:38)

Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att… (Luk 4:18a)

Andens kraft verkade på samma sätt genom de första kristna som genom Jesus. Gud är densamme idag och Andens gåvor och kraft finns tillgängliga för de som söker dem. När den blödarsjuka kvinnan rörde vid Jesu manteltofs så säger Jesus: ”Jag kände att kraft gick ut från mig.” (Luk 8:46b) Det är inte omöjligt att  kvinnan kände någon form av kraft röra vid henne i samband med helandet. Vi vet från erfarenhet att människor som blir helade ibland känner värme eller strömmar av något som liknar elektricitet.

Så ibland när vi berörs av Guds närvaro personligen eller när vi känner av den i rummet så kan det vara just Andens kraft och smörjelse som är verksam, – ibland kopplad till en eller flera personers tjänst som är närvarande. Vi har ibland svårt med detta, eftersom vi är rädda att vi ska skymma Gud om vi har någonting med saken att göra. Men faktum är att Gud älskar att ge av sitt goda till sina barn och se hur de förmedlar det vidare till andra. Det mesta som Gud gör på jorden gör han genom människor.

3. Guds härlighet

”När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus, så att de inte kunde förrätta sin tjänst: Herrens härlighet uppfyllde templet.” (1 Kung 8:10-11)

Jag har tyvärr inte utrymme att göra ett bibelstudium om Guds härlighet i GT här. Kortfattat kan man säga att Guds härlighet är Guds synbara eller påtagligt konkreta närvaro. Ibland i GT är det ett moln eller pelare av eld som omger Gud Fadern när han besöker en plats. Ibland tror jag att vi använder denna term lite för lättvindigt, när vi egentligen menar den helige Ande eller Andens kraft. Jag tror dock verkligen att Guds härlighet ibland kommer till oss även idag på olika sätt.

4. Änglar


Bibeln ger oss inga detaljerade skildringar av änglarnas tjänst. Vi vet att de finns med oss hela tiden och utför Guds verk (Heb 1:14). Men hur de gör detta är oklart. Människor som besökts av änglar beskriver ofta att Guds närvaro var stark och överväldigande. Vad var det de kände? Bär änglar med sig atmosfären från himlen? Är det Guds härlighet de bär på? Eller samverkar de kanske med den helige Ande så det i själva verket är Andens närvaro de upplevde? Eller har änglar en egen strålglans som de fått i gåva från Gud? Som du förstår går det inte att besvara dessa frågor! Vi kan bara konstatera att Guds närvaro och inflytande ökar när änglar finns med i bilden.

De som har gåvan att skilja mellan andar berättar hur de kan se änglar gå runt och lägga händerna på människor, kasta något som liknar eldsklot m.m. Heb 1:7 säger att Gud gör sina änglar till vindar och eldslågor. Intressant att en vind och eldslågor manifesterar sig i samband med Andens ankomst på Pingstdagen. Behöver inte ha ett samband, men det är roligt att spekulera!

Ibland när människor blir berörda av Gud berättar de som har urskiljningens gåva att de ser hur änglar medverkar. Vi västerlänningar har instinktivt svårt att ta till oss dessa saker eftersom vi är mer präglade av den naturalistiska världsbilden än vad vi önskar. Ofta tänker vi att människan är här nere på jorden, och Gud är uppe i himlen. Att det skulle finnas en parallell mellannivå med änglar och demoner som påverkar vår vardag känns främmande för många.

Vi ska inte per automatik förkasta berättelser från människor med urskiljningens gåva. Gåvan att skilja mellan andar är just, – en gåva. Den är en gåva till församlingen som hjälper oss att se vad Gud gör och att urskilja. Om inte Gud ville att vi skulle känna till hur änglar finns med och välsignar så skulle han inte låta människor se detta.

AVSLUTANDE TANKAR


Jag hoppas att du har fått en klarare bild av Guds närvaro! Det finns som du förstår betydligt mer att säga om alla ”ingredienserna” ovan. Som om inte det vore nog så finns det säkert fler ingredienser och djupheter i detta väldiga och underbara som vi försöker beskriva med ordet Guds närvaro.

I nästa del så kommer vi att titta lite närmare på hur Guds närvaro tar sig i uttryck, och inte minst besvara frågan: ”Kan Gud var mer eller mindre närvarande?” Vad innebär det egentligen att Gud är allestädes närvarande?

I denna bloggserie om Guds närvaro vill jag titta närmare på följande:

• del 2: Vad är Guds närvaro?
• del 3: Kan Gud vara mer eller mindre närvarande?
• del 4: Hur upplever vi Guds närvaro?
• del 5: Hur tar vi emot mer av Guds närvar0?
• del 6: Gudstjänst med Guds närvaro i centrum

Serien utgår från min predikan på Kingdom Culture konferensen i november. 
(Tyvärr så blev den inte inspelad pga tekniska problem!)

Jag hoppas att du vill tänka tillsammans med mig kring Guds närvaro! Även om jag kommer att argumentera för hur jag tror så är jag mycket intresserad över att höra hur du tänker. Jag tror att samtalet är viktigt och jag ändrar mig mer än gärna eller nyanserar om jag hör någonting som är mer övertygande än min tolkning.

Min bön för dig som läser är att du inte bara ska få större förståelse för Guds närvaro,
utan att Gud ska röra vid dig och omsluta dig allt mer med sin närhet!

Precis som att profetians gåva kan uppmuntra och bygga upp så kan felaktig användning av gåvan såra och riva ner. Följande saker är därför viktiga att tänka på.

”Så säger Herren…” 
I vissa sammanhang har det formats en kultur där profetiska ord ska inledas med orden ”Så säger Herren…” Problemet med denna fras är att den inte återspeglar den nytestamentliga profetiska gåvan. Den matchar snarare de gammaltestamentliga profeternas tjänst, som skiljer sig från hur gåvan fungerar för de flesta kristna idag. Ingen av oss profeterar 100 % korrekt. Allt vi delar behöver därför prövas. Att inleda våra profetiska ord med ”så säger Herren” gör att mottagaren inte känner samma frihet att pröva ordet, eftersom det ju var från Gud. Dessutom är frasen inkorrekt, eftersom allt vi säger inte alls är Guds oförvanskade ord till mänskligheten.

Säg hellre ”Jag upplever att Gud vill säga…” ”Du får pröva detta, men…” ”När jag bad tror jag att Gud visade mig…” och liknande.

Frihet vs kontroll
 Där den helige Ande är finns det frihet. Vi behöver tänka på att vi inte delar ord på ett sätt som binder människor till oss. Vi behöver också tänka på att inte dela ord som binder människor. Låt säga att jag ser personen jag samtalar med stå i en talarstol i en kyrka och får känslan att Gud kallar personen till pastor. Om jag då säger: ”Gud har kallat dig till pastor, så det kommer du jobba som”, så finns risken att personen känner sig bunden. Dessutom kanske det inte var dags för personen att inse denna del av sin kallelse ännu.

Jag skulle istället säga att jag upplever att Gud gett dig gåvan att kommunicera och tala till människor, och att vara en ledare. Samtidigt är det viktigt att känna av. Ibland är det en bra idé att dela specifikt kring kallelse och annat, men ibland är det bättre att vara mer diffus. Här krävs urskiljning och vishet.

BBB: Bröllop, barn och begravning
 Man brukar säga att man ska undvika dessa tre b:n! Profetior kring giftemål riskerar att binda människor, och misstar man sig kan följderna bli katastrofala. Det är också klokt att undvika att profetera kring antal barn, kön, löften om att barnlösa par ska få barn osv. På samma sätt bör man undvika att profetera om människors död.

Samtidigt har jag hört vittnesbörd om profetior till barnlösa par som gått i uppfyllelse. Dessutom kan profetior vara förlösande (se förra blogginlägget) och då finns det en poäng att tala ut det Gud säger. Men låt mig säga såhär – du ska ha stark profetisk smörjelse och lång erfarenhet för att ens överväga att dela ord kring bröllop och barn.

Timing och hur man delar
 Bara för att man får ett ord innebär det inte att man ska dela det. Gud kanske ger mig det för att jag ska be utifrån det. Kanske är personen redo först längre fram. Vi behöver även tänka på hur vi delar ett ord. Mottagaren ska känna sig sedd och älskad. Talar Gud om hur en mamma beter sig riktigt illa mot sina barn, så kanske jag säger: ”Du får pröva detta, men jag upplever hur Gud uppmuntrar dig att vara den mamma han skapade dig att vara.” Vi kan alltså vända på det vi får och dela det mer positivt. Risken finns annars att vi bara bryter ner.

Profetisk förmaning…
 Vi bör ej dela förmaningar om vi inte verkligen är säkra på vår sak. Nybörjare bör helt undvika denna del av det profetiska. Jag vill även påminna om att större delen av det profetiska handlar om att bygga upp, trösta och uppmuntra. Har man en felaktig förväntan om att profetera handlar om att leta fel och brister, så riskerar det att påverka orden. Dessutom så får vi ofta vad vi frågar efter. Ber jag Gud uppenbara en persons synd eller en persons skatter? Om jag får en profetisk förmaning till en person är det inte säkert att jag delar den. Jag kanske försöker vägleda personen rätt utan att berätta vad Gud visat mig.

Dela aldrig en profetisk förmaning till en person du är irriterad, arg eller besviken på, eller inte förstår dig på. Gud är kärlek. Om vi inte drivs av kärlek ökar risken att vi misstar oss lavinartat. Dömande blockerar alltid Guds kärleksflöde. Om vi ser snett på en annan människa ser vi inte dem såsom Gud ser dem, och det öppnar upp våra profetiska ord både för våra egna negativa tankar och demoners påverkan. Satan betyder just anklagare, så när vi letar fel och dömer så spelar vi på hans hemmaplan.

HUR TAR MAN EMOT ETT BUDSKAP?

Pröva alla ord
 Vi ska som sagt aldrig utgå från att alla profetior vi får är korrekta. Därför bör vi pröva dem. Vi prövar genom att…

• …spegla dem i Bibeln. Gud säger aldrig emot sig själv.
• …själva bedöma dem. Vi känner ofta oss själva bäst.
• …samtala med människor som känner oss väl.

Man bör generellt inte inte fatta livsavgörande beslut utifrån en profetia. Om någon profeterar över mig: ”Du ska flytta till Afrika inom ett år”, så gör jag inte det om det inte bekräftar en längtan jag redan har. Det är viktigt att vi låter vår egen relation till Gud vara grunden för livsavgörande beslut. Profetiska ord kan dock ha en bekräftande funktion som är otroligt värdefull.

Att ”spola” och ”lägga på hyllan” 
Om vi upplever att ett ord vi får inte stämmer eller påverkar oss negativt så är det viktigt att ”spola dem”. Om någon talar ut ett profetiskt ord som berör mig illa, så säger jag i bön till Gud ”Du ser att … sa följande ord till mig. Jag tror inte detta budskap var från dig, och jag vill inte att det ska påverka mitt liv och snurra i mina tankar, därför avsäger jag mig detta ord i Jesu namn.” Sedan brukar jag ibland tala ut sanningen över mig för att bryta ordens makt.

Ibland får vi profetior till oss som är svåra att pröva. Det kan vara för att de är svåra att förstå. En annan anledning kan vara att de är ”den-som-lever-får-se-profetior”. Någon kanske säger till mig: ”jag upplever att du kommer att resa mycket internationellt i din tjänst.” I nuläget reser jag ingenting alls utomlands i min tjänst. Är det otänkbart att det kommer att ske längre fram? Nej. Vet jag att det kommer att bli så? Nej. Alltså väljer jag att ”lägga ordet på hyllan”, – jag varken tar det till mig eller avfärdar det. Det visar sig längre fram helt enkelt.

Frihet från att uppfylla profetiska budskap
 Det är inte ovanligt att människor tror att det är deras skyldighet att förverkliga de profetior som talas ut över dem. Får de ordet ”Du kommer att möta en fransk affärsman som kommer att förändra hela din tillvaro” så bokar de en resa till Frankrike och börjar studera franska. Det är befriande att veta att vi generellt inte bör försöka uppfylla profetiska ord, utan är de sanna så uppfyller de sig naturligt. Samtidigt, om jag har en längtan efter att arbeta inom affärsvärlden, och får ett profetiskt ord om detta, så kommer jag ju inte lyckas med detta om jag sitter hemma i soffan. Bara för att Gud talat om något sker det inte automatiskt. Jag behöver söka en utbildning, arbetslivserfarenhet, läsa böcker etc.

Vissa profetiska ord är svåra att handla efter och är ingenting vi ska försöka uppfylla själva, medan andra profetior är rimliga att ta steg efter (särskilt om de bekräftar något vi redan vet).

Skriv upp/spela in och återkom till dem
 Vi glömmer snabbare än vad vi tror. Därför bör vi se till att spara dessa värdefulla ord från Gud. Somliga har alla profetior uppskrivna någonstans, andra spelar in dem. Gå igenom dem ibland under bön och låt dig uppmuntras! Profetiska ord har en förmåga att hjälpa oss att behålla kursen.

HUR BÖRJAR MAN?

Det finns inga genvägar, – be regelbundet Gud ge dig något som du kan dela till människor. Det är enda sättet att lära dig skilja mellan dina egna tankar och Guds. Pröva att ställagåva olika frågor till Gud om människor, t.ex: ”Vad är personens gåvor?”, ”Är det något personen skulle behöva höra idag?”, ”Hur ser du på personen?”, ”Vad gör du i personens liv?”, ”Visa mig någonting om personen som jag omöjligen skulle kunna veta?” osv.

VAD ÄR PROFETIANS GÅVA?

Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar. (1 Kor 14:3)

Ordet profet betyder ungefär att vara Guds röst. Den som profeterar uppfattar kommunikation från Gud som hen sedan förmedlar vidare. Profetians grundsyfte är att bygga upp, trösta och förmana.

Det finns egentligen inte bara en profetisk gåva, utan fem: profetians gåva, kunskapens ord, vishetens ord, gåvan att skilja mellan andar och gåvan att uttyda tungotal. Jag gillar följande liknelse: tänk dig att det strömmar en profetisk flod från Gud. Denna flod delar sedan upp sig i fem fåror, men dessa fåror är inte djupare än att vattnet ibland skvalpar över dem emellan. Man kan få ett kunskapsord som mynnar ut i en profetisk uppmuntran, där man delvis utgår från någonting man fått genom gåvan att skilja mellan andar. Jag tror att gåvorna är separata och att man generellt fungerar mer i somliga av dem, samtidigt som att de profetiska gåvorna liknar varandra och vi inte ska boxa in dem för mycket. Om du inte hänger med i svängarna här så kommer det klarna senare i bloggserien då vi behandlar ovan nämnda gåvor. De profetiska gåvorna är helt enkelt olika sätt Gud kommunicerar med oss.

Detta inlägg fokuserar främst på gåvan att profetera, alltså att förmedla ord som bygger upp, tröstar och förmanar.

KAN ALLA PROFETERA?

Gud kallar några till profeter, ger många gåvan att profetera, men alla kan profetera! Profet är en tjänstgåva, en av fem ledare som är Guds gåva till församlingen. Profeten har inte bara en eller flera av de profetiska gåvorna, utan hela profetens person och tjänst präglas av den profetiska smörjelsen och ett profetiskt perspektiv (läs mer om profeten HÄR.) Andra får en eller flera av de profetiska gåvorna. Det innebär att de regelbundet fungerar i dessa gåvor. Slutligen är det mina övertygelse att alla kan profetera. Gud talar till alla sina barn och kan ge dem budskap att ge vidare till andra, även om den som har gåvan att profetera oftare får ord och orden är mer precisisa.

Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran (1 Kor 14:31)

VAD ÄR SYFTET MED PROFETIANS GÅVA?

1. Veta vad Gud gör och haka på
Om Gud visar någonting han gör eller vill göra i en persons liv eller över en grupp människor kan man be och agera specifikt utifrån Guds uppenbarade vilja.
2. Bekräfta andras gåvor och kallelser
Vi är alla i stort behov av uppmuntran och bekräftelse, inte minst från Gud! En person man inte känner kommer fram och frågar: ”Hej, är det möjligen så att du har ett hjärta för utsatta barn och brukar leda lovsång?” När ord som dessa stämmer kan de vara profetiska bekräftelser som bär igenom hela livet. Det kan uppmuntra till att våga ta nya steg och tro på det Gud har lagt ner i oss.
3. Förmedla hur Gud ser på en person
Det är ingen hemlighet att Gud älskar varenda människa och ser skatter i alla. Men en rätt tajmad allmän uppmuntran kan vara exakt vad Gud vill förmedla: ”Jag upplever att Gud säger att han är stolt över dig, och att han glädjer sig över att vara tillsammans med dig.” Ingenting specifikt som personen som profeterar inte kunde veta, men lika mycket ett ord från Gud i alla fall.
4. Tala tröst in i människors liv
Att t.ex. få ett profetiskt ord till någon om att Gud ser det jobbiga i livet som sker just nu och att han är med kan betyda oerhört mycket.
5. Förutsäga saker
Enligt min erfarenhet är det ovanligt att profetiska ord beskriver saker som kommer att ske i framtiden. Ofta hamnar de snarare i kategorin bekräfta gåvor och kallelser ovan. ”Jag ser dig stå och tala i mikrofon inför människor.” Personen som får ordet kanske inte gör det just nu, men Gud bekräftar att han lagt ner en gåva att kommunicera, vilket inte nödvändigtvis innebär att personen som fick ordet såg en bild från framtiden. De flesta ord som vi ibland tror är förutsägande i Gamla Testamentet är snarare löften från Gud på saker som han beslutat sig för att göra och sedan (ibland hundratals år senare) verkställer. Att det profetiska mestadels handlar om att se in i framtiden är en myt. Generellt handlar det profetiska om att förmedla ord från Gud in i nuet, vilket kan få konsekvenser för framtiden.
6. Förlösa saker

Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. (1 Tim 4:14)

Våra ord har stor kraft! När vi talar ut någonting som är i enlighet med Guds vilja påverkar orden ibland både oss själva och andra mer än vad vi tror. Det är inte ovanligt att profetiska ord inte bara beskriver och kommunicerar, utan också förlöser det orden talar om. Under en ungdomskonferens där jag var inbjuden som talare talade Gud till mig under lovsången om att han kallar en tjej i vänstra sektionen till helandetjänst. Jag såg i mitt inre hur tjejen fick olja över sina händer. Detta ord var utmanande för mig att dela eftersom endast ca 50 personer var där, och ca 20 av dem satt på den sidan av rummet, varav endast ca 5 var tjejer. När jag sedan undervisade delade jag ordet och uppmuntrade personen att tala med mig efteråt om ordet stämmer. En tjej kommer senare fram och berättar att Gud under flera månaders tid har talat till henne om detta, men att hon haft svårt att våga tro det. Jag talade ut ordet över henne och bad, och efter en stund kände hon hur osynlig varm olja tömdes över hennes händer som ett tecken från Gud.

Själv började jag se helande ske efter att en person profeterade över mig att jag ska börja se helande och sedan lade händerna på mig och bad.

7. Förmana
1 Kor 14:3 säger oss att profetiska ord även kan ha en förmanande funktion. Gud kan tala vägledande och korrigerande. Det är dock viktigt att vi är säkra på att vi hört från Gud och sedan möter personen med genuin kärlek, ödmjuk och vishet.

HUR KOMMUNICERAR GUD?

• Man ser bilder, filmer eller ord i sitt inre. Man kan även se detta samtidigt som man har öppna ögon, och de inre bilderna läggs då ”över” det man ser med sina fysiska ögon. Detta ser generellt ut precis som andra inre bilder vi kan se i vårt inre.
• Man får en tanke eller hör ord med sin ”inre berättarröst”.
• Man bara vet. Man får ingen bild eller tanke utan man bara vet någonting.
• Öppna visioner och trancer. En öppen vision är när man ser saker så tydligt att det är som att man är inuti visionen som en del av den. Trance är ett tillstånd av extas där Gud kan tala genom bl.a. öppna visioner (Apg 10:9-16).
• Man talar ut det. Budskapet ”hoppar över” tankeprocessen och man (till sin egen förvåning) börjar säga profetiska saker, antingen utifrån tystnad eller mitt under ett vanligt samtal eller när man ber högt.
• Hörbar röst. Att höra en yttre hörbar röst med sina fysiska öron.
• Drömmar. Som bilder och öppna visioner, fast medan man sover.
• Gud kan t.ex. ge korta fantomsmärtor i vår kropp som visar vad han vill hela i vår omgivning.
• Genom föremål. Ibland när jag ber för någon kan mina ögon fasta vid ett föremål i rummet och sedan börjar Gud tala utifrån det. Som en inre bild fast utifrån ett föremål.
• Uttydning av tungotal. Man uttyder sitt eget eller andras profetiska tungotal. Mer om detta senare i bloggserien.
• Genom att uppenbara saker i den osynliga verkligheten. Att urskilja saker i rummet eller över en person i den osynliga verkligheten. Mer om detta i senare i bloggserien.

DEN PROFETISKA PROCESSEN (att få ett budskap och förmedla det)


Att profetera över någon innefattar tre steg:

1. Uppenbarelse
2. Tolkning
3. Tillämpning

Jag står och ber för en person. Gud ger mig då en inre bild av ett rött läkarkors och personens händer (uppenbarelse). Jag tänker att det betyder att Gud vill använda personen att förmedla helande till människor (tolkning). Efter att jag bett en stund säger jag: ”Medan jag bad tror jag Gud sa att han vill använda dig att förmedla helande till människor, vad tänker du om det?” (tillämpning). Notera att jag valde att inte berätta hur Gud kommunicerade till mig, utan jag förmedlade min tolkning.

Ibland delar jag även uppenbarelsen (i detta fall vad jag såg), men nu valde jag att inte göra det för att visa på en poäng – nämligen att profeterandet ofta innebär flera steg. Ibland kan vi få en korrekt uppenbarelse, men vi tolkar den fel. Ibland tror vi att vi får en uppenbarelse när det bara är egen inbillning. Ibland får vi en korrekt uppenbarelse, tolkar den rätt, men tillämpar den fel genom sättet vi delar budskapet på. Mer om det i nästa del i bloggserien: ”Gåvan att profetera – fördjupning”.

AVSLUTANDE TANKAR


I nästa inlägg kommer vi att titta på följande:

1. Profetisk etikett
2. Hur tar man emot ett profetiskt budskap?
3. Hur börjar man?

För en muntlig undervisning på detta tema, se följande lektion från distanslärjungaskolan I Mästarens fotspår:

På samma sätt är det viktigt att vi som praktiserar Andens gåvor och kraft vågar reflektera kring osund praktik. Det hjälper oss att undvika dikena och inte stå i vägen för det Gud vill göra. Om vi hade undvikit osund utövning så skulle många sårade och brända människor inte vara bittra kritiker till allt karismatiskt idag.

Jag skulle vilja säga att osund karismatik…

1. SÄTTER PRESS PÅ MÄNNISKOR


Det har tyvärr hänt att människor i sin entusiasm har lagt press på andra så att de känt både prestationsångest och att de är andra klassens kristna. Tungotalet är det klassiska exemplet. I en miljö av genombrott och Gudsnärvaro väcks längtan efter mer. I ett kompisgäng får alla utom Elin gåvan. Hon vill också ha gåvan, men känner oro – tänk om jag inte lyckas ta emot gåvan? I det sårbara läget är hon mycket känslig. Kompisarnas och framförallt ledarnas agerande kan sätta djupa sår.

Som ledare är det då viktigt att inte pressa Elin genom att påpeka att alla kristna måste ha gåvan eller att det inte går att leva som kristen utan den. Det är också viktigt att man är inlyssnande så att man känner av om personen inte vill söka gåvan mer det tillfället, så att man inte pressar på och skapar en förlängd negativ erfarenhet av att ingenting hände. Om ingenting händer så är det viktigt att inte visa besvikelse, utan att uppmuntra och inge trygghet. Om man signalerar att det inte finns någon stress, så underminerar man grogrunden för osund press. (oh, det rimmar). Vi får aldrig låta vår egen entusiasm göra så att andra inte vågar säga nej eller tänka annorlunda. Vi får aldrig pusha människor att göra saker som de egentligen inte vill eller är redo för.

Detta exempel kan även tillämpas på t.ex. förbön för helande eller att bli mer genomsyrad av Anden.

2. RESPEKTERAR INTE MÄNNISKORS INTEGRITET


Det finns tyvärr flera exempel på när förbön gått överstyr. Även om det generellt är undantagsfall och verkligen inte hör till det vanliga så är det naturligtvis oacceptabelt. Det kan handla om att en förebedjare haft handen på ett olämpligt ställe eller att en person haft en ivrig grupp människor som skrikit, skakat och närmast tryckt ner personen mot marken. Ett annat exempel är att någon börjat manifestera demoner och personen inte blivit flyttad till ett annat rum. Någon kanske glömde att den besvärade individen var en människa och valde att ”duellera” demonen inför publik.

I allt måste vi bevara människors integritet och värdighet.

3. GER MÄNNISKOR SKULD OCH BÖRDOR


Det är viktigt att vi inte skuldbelägger människor. Om ingenting händer när vi ber för helande så ska vi aldrig säga till personen att den hade för lite tro. Som ledare ska vi inte säga till förebedjare att de har för lite tro om någon inte blir helad. Vad händer om vi säger till någon att den har för lite tro? Exakt…den får ännu mindre tro. Vi ska inte säga till människor som inte får tungotalets gåva att de inte är tillräckligt heliga eller andligt mogna.

Det är också viktigt att vi inte ger människor bördor. Om någon just blivit utrustad med profetians gåva så ska vi inte säga: ”Så bra, nu har du ett ansvar att lyssna in över människor varje tillfälle du får. Gud ser hur du förvaltar gåvan”.

4. ÖVERDRIVER OCH TUMMAR PÅ SANNINGEN


Vi längtar alla efter att se Gud verka och att Guds rike ska utbreda sig. Tyvärr kan osäkerhet och dåligt självförtroende göra att vi försöker se bättre ut i andras ögon än vad vi är. Ett annan orsak kan vara att vi vill så mycket att vi är för ivriga och inte undersöker det som hänt tillräckligt noga. Båda kan leda till att vi överdriver eller tummar lite på sanningen. Någon säger att den kanske känner att smärtan i ryggen är lite bättre och vi tjoar loss och börjar prisa Gud och tacka för att han gör mirakler! Det sätter en osund press på personen att inte göra förebedjaren besviken genom att konstatera att det nog inte kändes bättre trots allt.

Om någon jag ber för säger att de blivit bättre eller helad så frågar jag alltid: ”hur märker du det?”. Ibland försöker nämligen människor vara ”snälla”, vilket upptäcks om de får följdfrågor. De kan även vara överdrivet optimistiskaoch i sin iver missta sig. Jag ställer därför alltid olika kontrollfrågor och ber personen känna efter ordentligt.

Om någon du bett för blev 50 % helad, så säg inte till andra efteråt att personen blev helad – säg 50 %! Om du är osäker på om något hände är det bättre att inte säga någonting alls. Om du använder dig av siffror, så måste de stämma! Annars är det bättre att uttrycka sig mer svepande och säga att ”några” eller ”flera” blev helade, frälsta etc.

5. LOVAR SAKER MAN INTE HAR TÄCKNING FÖR


Det är viktigt att vi inte lovar saker hur som helst. ”Jag vet att du kommer att bli helad ikväll.” ”Alla av er kommer att få tungotalets gåva.” ”Jag känner att din sjuka mamma inte kommer att dö, Gud kommer bota henne i sista sekund”. Ni förstår poängen. Om det sedan inte blir så, kommer besvikelsen och bitterheten som ett brev på posten. Förtroendet för den som lovade raseras. Vi ska inge människor hopp, men aldrig lova saker. Ibland kan Gud ge oss en gåva av tro för en situation, men då måste vi vara VÄLDIGT säkra på vår sak.

6. ANVÄNDER HYPE OCH PSYKOLOGISKA FAKTORER FÖR MYCKET


När man samlas i en grupp förekommer alltid gruppdynamik. Vi påverkas av varandra, atmosfären, stämningen, musiken, vad som sägs och hur det sägs. Detta är ofrånkomligt och inte nödvändigtvis negativt. Men det är viktigt att vara medveten om att man med hjälp av musik, belysning och annat kan stimulera människor så att de upplever saker rent själsligt. Det behöver inte vara fel, men ska inte förväxlas med Gudsmöten. Jag försöker att undvika att med hjälp av sådant hetsa upp en hysterisk stämning, eftersom det då blir svårare för människor att efteråt avgöra vad som var Gud och vad som var själsligt. Med ”hysterisk” så menar jag just hysterisk, inte passionerad.

Detta är naturligtvis också en kulturell fråga. En afrikansk Gudstjänst är generellt mycket mer högljudd och intensiv än en svensk. Det är också en fråga om vilken slags kultur vi vill bygga i vår församling eller ungdomsverksamhet. Men en sak är given – används dessa saker för att medvetet hetsa fram en viss sinnesstämning ökar risken för osundheter och förväxling av Anden & det själsliga.

Det går att manipulera på andra sätt. Om jag är tillräckligt hetsig, småskakar personen jag ber för, högt tackar Gud för att Guds kraft strömmar genom personen just nu (fast jag inte upplever det) och plötsligt ändrar tonlägen hela tiden så kommer personen kanske tillslut falla ihop utan att Gud gjort något! Det är viktigt att vi undviker att kombinera karismatik med dessa saker. Men som sagt, här finns det ibland också kulturella skillnader. Själv så tror jag att en mer lågmäld och laidback karismatik fungerar bättre i Sverige. Men jag tror samtidigt att det kan bli lite stökigt när Anden verkar (skrivit mer om det här). Alltså behöver vi inte bidra till stökigheten själva!

7. ANVÄNDER GÅVORNA I MAKTSYFTE


Anledningen till att vissa pastorer börjar kallsvettas vid blotta tanken på det profetiska är just detta. De har erfarenhet av att personer använt det profetiska för att framföra sina egna åsikter. Ragnar ställer sig upp under Gudstjänsten och säger: ”Så säger Herren: Herren är missnöjd över styrelsen. Äldste också faktiskt. Faktum är att Herren bolmar av vrede över hela församlingen. Men det finns nåd, säger Herren, välj in nya ledare och avdela mer pengar till missionen så flyttar jag inte Ljusstaken ifrån er, säger Herren.”

Det är viktigt att inte förväxla egna övertygelser med Guds röst. Om en styrelse samtalar om en fråga och någon säger att Gud säger hur vi ska göra, så är det svårt att argumentera emot. Samtidigt tror jag att man som ledarskap man få tilltal av Gud, men vi behöver lära oss att pröva och inte låta sådana ord binda oss eller stå oemotsagda. Profetians gåva handlar främst om uppmuntran, tröst och uppbyggelse, att vaska fram guld ur människor.

Det har även hänt att människor använder sina gåvor (eller låtsas ha gåvor) för att få inflytande över människor och kontrollera dem. Vi ska istället tvätta människors fötter och vara tjänare i församlingen. Det är aldrig ok att försöka legitimera sig själv eller sina åsikter med hjälp av andliga gåvor.

8. FRAMHÄVER SIN EGEN TJÄNST


En sak som jag älskar med den karismatiska dimensionen av kristen tro är att Gud så tydligt är i centrum. Det som sker är omöjligt för en människa att utföra i egen vishet och duktighet. Därför blir det så groteskt när någon solar sig i glansen från Andens kraft och riktar fokuset mot sig själv. Orsakerna kan vara många: bekräftelsebehov, inre sår, stolthet, maktbegär m.m. Ju mer vi söker Andens kraft, desto mer behöver vi därför också söka Hans frukt.

9. TAR INTE PASTORALT ANSVAR


De senaste 5 åren har jag & min fru fått lära oss mycket om att leda människor i en miljö av andlig förnyelse. Det Gud har gjort i vår ungdomsgrupp har introducerat oss till nya utmaningar. I ett skede av andlig förnyelse så måste det finnas människor som fungerar i herdens tjänstegåva. Vi kan inte tänka: ”Gud verkar, om några blir rädda, besvikna eller skeptiska så är det deras problem eller Guds ansvar.” Naturligtvis är det ledarnas ansvar.

Några råd från min sida:

• Undervisa och samtala om fysiska reaktioner. De följer karismatisk kristendom i fotspåren och kan både skrämma och skapa utanförskap och besvikelse. Vi försöker alltid dra bort fokus från dem och poängtera att de är en ointressant bieffekt av det Gud gör. Vill du veta mer om hur vi undervisar om fysiska reaktioner? Klicka här!
• Om någon får ett starkt möte med Gud, så kolla med personen om det känns okej! Det kan hända att personen inte förstår vad som händer eller har andra frågor. Återkoppla gärna igen lite senare och samtala om det som hände.
• Identifiera osunda tendenser och osunt fokus hos människor och samtala med dem. Ibland konfronterar jag inte så tydligt, utan ”råkar” istället komma in på något som balanserar personens tankebanor.
• Förklara och avdramatisera! Om det sker tydliga saker i rummet så gå lugnt upp och säg ”ibland när Gud verkar så kan det…vi fortsätter och tillber Gud tillsammans.” Det skapar trygghet. På Kingdom Culture, ett förnyelsemöte vi har en gång i månaden, så inleder vi alltid eftermötet med att i förväg gå igenom vissa saker och därmed förebygga osunt fokus, jämförande, rädsla m.m.
• Det är bra att ha regelbundna enskilda ”kvartssamtal” med ungdomarna. Använd dem till kolla upp om hur de upplever det som händer på samlingar etc.

10. FOKUSERAR PÅ FYSISKA REAKTIONER


Ibland när Gud gör något i våra liv så kan vi reagera genom att falla, skaka, rycka, skratta, gråta, m.m. Om vi skapar en kultur där dessa saker favoriseras eller upphöjs så finns risken att människor omedvetet eller medvetet börjar imitera. De vill ju också möta Gud ”på riktigt”. Det kan bli ett osunt fokus som leder till avarter och överdrifter. Jag vill precis som i förra punkten länka till mitt tidigare inlägg om fysiska reaktioner.

11. SÄTTER KARISMATIKEN I CENTRUM


Om karismatiken blir slutmålet och det allting handlar om så blir det osunt. Relationen till Gud är i centrum, inte gåvorna. Jag menar dock att vi västerlänningar ofta har en felinställd inre våg när vi ska mäta vad som är ”för mycket” fokus på karismatik. Eftersom många växt upp utan att Andens kraft knappt nämnts eller än mindre manifesterats, så tycker de att minsta lilla är för mycket. Att New Wine tillsammans med Global Awakening anordnade en Helandeskola förra året tyckte vissa var osunt. ”Helande är inte fokus, Jesus är fokus.” Att det regelbundet anordnas kurser i evangelisation eller predikoskolor är förstås inget problem!

30 % av evangelierna består av helanden och den övernaturliga kristendomen genomsyrar hela Bibeln. Enligt Paulus bör karismatiken vara tydligt närvarande när de troende samlas (1 Kor 14:26ff). Och eftersom karismatiken generellt lyser med sin frånvaro i Sveriges kristenhet så kan den behöva belysas extra mycket en tid för att den ska återfå sin rätta plats.

AVSLUTANDE TANKAR


Somliga drar slutsatsen efter att ha begrundat ovanstående att karismatiken kostar mer än vad den smakar. Gud är dock av en annan åsikt, eftersom han skapade gåvorna! Församlingen i Korinth hade defintivt inslag av osund karismatik. Ändå uppmuntrar Paulus dem att ”ivrigt söka Andens gåvor” (1 Kor 12:1). Det är också viktigt att inse att nästan alla punkterna ovan kan förekomma även utan karismatik, med skillnaden att de inte sker i samband med utövning av karismatik. Problemet är som sagt inte karismatiken, utan vi människor. Här skriver jag om varför mirakler är viktiga, och här om varför Andens liv är så viktigt.

Mitt nästa inlägg kommer att handla om vad som inte är osund karismatik. Jag kommer med andra ord att bemöta vanliga argument mot en karismatik som jag menar inte alls är osund.

Sök ivrigt Andens gåvor!
 – Paulus

“Among the earliest uses of the term were the Greek historians who used it to describe an admiral over a fleet of ships sent out by his king to discover, explore, conquer, and establish his government in new territories. Jesus’ choice of the word reflects this meaning and stresses its emphasis on “one sent from another” or a fully authorized representative, ambassador of the sender. (Lyssichus, Or., 19:21; Demosthenes, Or., 18:107) So, Apostles are fully authorized representatives or ambassadors of the one who sent them.“ (Dr. Ron Cottle and Dr. John P. Kelly)

Jesus kom för att plantera Guds rike på jorden (Luk 13:18-19). Guds rike är den sfär av inflytande där Gud regerar, där Jesus är Kung. Att Jesus väljer att kalla sina ledare apostlar är därför naturligt. De skickas ut för etablera Guds rike på nya platser och etablera en Gudsrikeskultur där. Det ingick i de romerska apostlarnas uppdrag att ta över platsen de kom till och skapa en romersk kultur där så att folket skulle bli en naturlig del av romarriket. Lyckades de införliva sin kultur på ett bra sätt så skedde färre uppror och invånarna anpassade sig till tanken att de tillhörde Romarriket. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att en apostels uppgift är att upptäcka ny mark och plantera församlingar, men också att skapa och upprätthålla en Gudsrikeskultur.

PAULUS SOM FÖREBILD

Paulus är den apostel som vi vet mest om, men det är viktigt att inte bygga en för trång box som alla apostlar måste passa in i. David Cartledge sammanställer i boken Den apostoliska reformationen följande beskrivning av apostlar utifrån Paulus:

– tecken, under, helanden, mirakel (2 Kor 12:12, 1 Kor 4:19-20)

– grundande av nya församlingar (1 Kor 9:2)

– ödmjukhet (2 Kor 11:22-23, I Kor 4:9)

– erkännande genom andra apostlar (Gal 2:9)

– uppoffringar (Fil 2:17, 1 Kor 9:1)

– lidanden (2 Kor 4:8-11, 11:23-27)

– änglabesök hos aposteln (Apg 27:23)

– personlig uppenbarelse av Kristus (Apg 9:3-6, 1 Kor 9:1)

– auktoritet (2 Kor 10:8, 1 Kor 4:19-21)

– aposteln erkänner, placerar och förordnar andra tjänstegåvor (Apg 14:23, Tit 1:5)

– har översikt och urskiljning (Apg 13:9-12, 1 Kor 5:5)

– korrigerar församlingar 1 Kor 5-15)

En person måste naturligtvis inte kunna “checka av” alla dessa saker för att vara en apostel.

ALAN HIRSCH OM APOSTLAR

”The apostle is the custodian of the core and founding ideas (that is, it’s DNA) of the ecclesia. The ministry is characterized by the following interrealted components:

• Extension of Christianity as a whole onto new ground
• Developing and maintaining systemwide health
• Mobilizing for movement and broad impact
• Maintaining glocal (a combination of global and local) networks and relationships)

(Hirsch & Catchim, The Permanent Revolution)

Hirsch beskriver aposteln som planter, architect, foundation layer, father och ambassador. Han  menar att aposteln och profeten lägger kyrkans grund och att apostelns är en naturlig ledare för ledare som skapar rörelse och momentum.

APOSTLAR ÄR ARKTITEKTER & TEAMLEDARE

Paulus beskriver sig själv som en klok byggnadsmästare (1 Kor 3:10). Apostlar är visionsdrivna personer som har en inre ritning av hur Guds församling bör se ut. De ser helheten och är teamledare som hjälper andra att finna sin funktion. I Bibeln ser vi hur apostlarna tillsätter ledare i församlingarna. Om läraren är riktad mot Bibeln, herden mot de kristna, evangelisten mot världen och profeten mot himlen, så är aposteln riktad mot visionen och mönsterbilden.

“An apostlic leader motivates, mobilizes and mentors believers for ministry, mission and multiplication. Apostles are builders who see the heavenly blueprint and are able to assemble the right people, processes and resources to accomplish a goal. They not only mobilize others but also impart the anointing and skills needed to help other leaders mobilize people. Apostles keep people connected to God’s mission. …An apostle is a “sent one who sends”, and they are commissioned in the full authority of the sender with a heavenly vision of what they are assigned to build on earth.” – Michael Brodeur, Revival Culture

Eftersom en apostolisk ledare är visionär, ser helheten och är församlingsbyggare, så blir han den naturlige teamledaren för de fem tjänstegåvorna. Det betyder inte nödvändigtvis att han har vetorätt eller bestämmer mer, bara att han är duktig på att samordna och fascillitera de andras perspektiv och gåvor.

“It is as though God himself has given blueprints to certain individuals to reproduce Heaven on the earth. Along with this blueprint, the anointing of the apostle contains a quality that stimulates and draws to the surface the diverse anointings in the people around him. As those around the apostle begin to manifest their own unique anointings, it creates an environment of “sub-contractors” who help the “master builder” to realize the blueprints of Heaven.” – Danny Silk, Culture of honor

TVÅ OLIKA SLAGS APOSTLAR

Många menar att vi i Bibeln kan se två olika slags apostlar: pionjärapostlar som Paulus, och apostlar som överser församlingar såsom Jakob & Petrus. Bilden av aposteln som den församlingsgrundande missionären visar bara på en slags apostlar och en del av den apostoliska tjänsten. Det står ingenting om i Nya Testamentet om att Jakob planterade någon församling, men han beskrivs som “en av pelarna” i (Gal 2:9).

“Barnabas not only planted churches, but at Antioch he went and took over a church which had already started.” (David Petts, Body Builders)

”In western contexts, the Pauline [apostle] is called to extend and establish Christianity into new ground in the west, while the Petrine [apostle] is called to help reframe the nature of Western Christianity itself.” – Hirsch & Catchim, The Permanent Revolution

Om aposteln är en mästerbyggare med gåva att leda och bygga församling, vore inte aposteln en utmärkt ledare för en traditionell församling i behov av förändring och förnyelse?

APOSTLAR MED OLIKA KAPACITET

Precis som de andra tjänstegåvorna så är inte alla apostlar regionala och nationella ledare. Detta kan låta märkligt i våra öron, eftersom ordet apostel är intimt förknippat med ledarskap för de flesta av oss. Sanningen är dock att det finns gott om människor med apostoliska kännetecken som varken sitter i församlingsledningar eller rör sig utöver lokal nivå. De är skickliga på att bryta ny mark på olika områden och att upprätta struktur och kultur, om än inte i Paulus-skala.

AVSLUTANDE TANKAR

Jag hoppas du har lärt känna aposteln lite bättre än innan! Det är viktigt att vi inte cementerar apostelns roll för fyrkantigt. Jag tror nämligen att apostlar kan se lite olika ut. Det har alltid funnits apostlar, även om de inte har erkänts som sådana av kyrkan genom historien. Det offentliga erkännandet av apostelns tjänstegåva kommer att uppmuntra och frigöra många i våra församlingar att vara de som Gud har skapat dem att vara.

Hur ser du på apostelns tjänst?